Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1867, sida 3

grisegaren, äfvenledes härdt ansatt af andra kresditorer, ,ingifver sin stat, — och sedan massans TI tillgångar blifvit realiserade, blef utdelningen först för två månader sedan — 114:dels procent. Unsder tiden måste grisen, som växt upp till en äkta sshärimner, födas på massans bekostnad. Hr —g, i hvars vård han fortfor att vara, inropade den auktion för — 60 rdr — ett i proportion till ans storlek och fetma godt pris. Han blef honom dock ganska dyr; ty han kostade honom nu tillsammans ett par hundra riksdaler. Ett kärlekens offer. För några dagar sedan beröfvade sig en adertonårig, utmärkt vacker och elegant klädd flicka lifvet genom att kasta sig från spetsen af Vendömekolonnen i Paris, hvaraf hon naturligtvis afled inom några minuter. I hennes ficka fann man en papperslapp, hvarpå stod skrifvet med blyerts en begäran, att hennes lik skulle föras till hennes mor, hvars adress äfven uppgafs. tillika med en rörande anhållan, att hennes föräldrar skulle underrättas om den förfärliga händelsen på ett så mildt sätt som möjligt. Hvad som kunnat förmå den olyckliga flickan till en så förtviflad gerning är ännu obekant, men man ställer den i förbindelse med en olycklig kärleksaffär. Detta är det andra sjelfmordet inom sex veckor som egt rum från det höga monumentet, och det förefaller ganska eget, att den beklagansvärda flickan nedföll precis på samma punkt inom jerngallret, hvarest den unge mannen, som föregick henne, krossades i stycken. Angående den förr omtalade duellen mellan prins Achille Murat och markis de Rouge, hvilken sednare blef lätt sårad i armen, skrifves från Paris: Orsaken till duellen har varit föremål för alla pratmakares i Paris gissningar. Den rätta tyckes likväl vara följande: En tapper officer, hvars vägran att bevilja en tapper och högättad subalternofficer permission blef kontramanderad af en hög myndighet, skref ett mycket djerft och förmätet bref till den ene at de båda duellanterna, hvari han sade ,att tjensten gick för tusan i våld med mera dylikt, som ej var ämnadt att läsas af någon annan än den, till hvilken brefvet var adresseradt. På ett eller annat sätt bortkom eller förlades brefvet och föll i händerna på en tredje person, som visade det eller omtalade dess innehåll för en mycket högt uppsatt person. Härefter följde gårdagens duell, hvilken man säger snart kommer att efterföljas af en andra. Den höge personen, för hvilken brefvet visades, lärer endast hafva anmärkt: , Han skall dyrt få betala all den ynnest jag visat honom. Konseqvens. Fordringsegaren: Ah, hr baron! — träffar jag er här — vid en splendid soup6er, sedan ni nyss bjudit ackord? Skäms ni ej att låta champagnekorkarne smälla, innan ni ännu betalt edra gamla räkningar? Baronen: (mycket lugnt) Hm! — hvem har sagt er att champagnen är betald? På jernvägen. , Ber så mycket om ursäkt för det jag ej börjar någon konversation med er; men — ser ni — jag skall bara med till nästa station — och då lönar det ju inte mödan! På en rakstuga i Baltimore hängde tvenne herrar nyligen sina rockar bredvid hvarandra på väggen, medan deras egare läto raka sig. När förrättningen var slutad tog A. på sig B:s rock och gick sin väg. B. som i fickan på sin rock hade 2,500 dollars, var icke alls belåten dermed, utan skickade en polisbetjent efter A. och anhöll att få igen sin rock. Ingen kunde blifva mer öfverraskad och glad deröfver än just A., ty i hans rockficka lågo 15,000 dollars i banknoter! — Naturligtvis försiggick utbytet under ömsesidig belåtenhet. En hemlighet. En handelsbetjent i ett specerimagasin i en mecklenburgsk stad hade anmält sig till ett års frivillig militärtjenst, och han skulle derför undergå en examen. — Nå, hvar ligger Java? — Det vet jag inte. — Hvad kommer ifrån Java? — Intet svar. — Men, Herre Gud, hvar får ni då ert bästa kaffe ifrån? — Det får jag inte säga, det är en affärshemlighet. För sent. I en liten småstad uppväcktes invånarne en natt af det hemska dånet af klämtningen i kyrktornet. Elden hade utbrutit i ett större hus vid en af tullarne, och halfva befolkningen var snart på benen för att ,,se på eller ,rädda. I ett hus, hvarest en agent för ett större brandförsäkringsbolag bodde, uppväcktes alla hyresgästerna af ett ihärdigt klappande och bultande. Slutligen öppnades porten, och en liten fru trippade andfådd in och frågade: , Är det här agenten F—g bor? — Herr F—g, som bodde på nedra botten och hade hört frågan, öppnade dörren och frågade hvad hon önskade. — ,, Bäste herr F-g-., blef svaret, det brinner hemma hos oss allt hvad det hinner: — jag skulle be att få