Tyska icke mindre än — I.454 timmar, eller mer än en tredjedel af hela undervisningstiden, under det att ganska visst goda spräklärare skulle nöja sig med mindre än hälften af denna tid (eller 150 å 200 timmar för hvarje språk) för att bibringa en långt mera praktisk och utbildad färdighet i denna mingd af tungomål. Åt Naturvetenskaperna får man egna nära nog lika mycket tid, som åt franskan och engelskan tillsammans, och i Matematiken går man ett godt stycke in på högskolans område. Deremot finnas Logik och Psykologi, IIelsolära, Bokföring, kännedom om landets lagar och institutioner, grunderna af Statshushållningen m. m. icke ens nämnda. Den analytiska och deskriptiva geometrien (herrliga studier i öfrigt), skulle dock möjligen kunna något stå tillbaka för dessa simpla, men i lifvet oändligt vigtiga ämnen. — Den Latinläsande linien inom Realgymnasiet är högste förkastlig. J At teckningen har man verkligen be-J stått 2 timmar i veckan (i vår ritskolash hafva lärjungarne minst 3 timmar i vec-!v kan), men sängen finnes ej heller här ens I nämnd, vare sig på schemat eller under-JI visningsplanen. — Den får, så godt den!v förmår, slåss om de 6 timmarne A PA — — —— — — — — U— Os — — — — med gymnastiken och militäröfningarne. 1 Ilederlige Norrmän! Kunnen J ej, ettel fritt och dugtigt folk, som J ju ären, slita Er ur denna slentrians bojor, som här I fängsla Eder? Skaka blott till ett kraf-) tigt tag och de skola falla till marken, f till välsignelse både för Eder och Oss, som äro nästan lika så sjettrade som J. Låtom oss vålga tänka en gång fritt för oss sjeltva och af oss sjelfva, så att vi kunna handla som män, utan att för hvarje steg ängsligt spörja huru man ordnat sakerna här och huru det tillgår der, likasom vårt eget omdöme icke kunde vara lika så godt som andra nationers. Men, hvilket kätteri! Skulle vi verkligen våga hafva ett eget omdöme? — Så f kan endast okunnigheten tala. Vi lärde, t vi måste förut veta huru man tänker i 1 3erlin och Wien, eller på andra ställen, I der vetenskaperna och lärdomen hållas i 1 helgd. i! Välan — gören som J viljen, J lärde; men glömmen ej, att det är vi okunnige, 1 vi föräldrar och mälsmän, som hafva lust 5 att börja sjelfva tänka en gång på våra ) barns förnuftiga uppfostran. Dertill for-A dras dock olyckligtvis att vi skola sjelfva t få förnuftiga åsigter, men att dermed kom-( mer att dröja, derför har skolan visligen ! dragit försorg vid vår egen uppfostran. I Såsom läsaren torde finna, gälla do anmärkningar vi här framställt mindre den Norska kommitttens betänkande, än hela i det rådande föreställningssättet beträffande !s undervisning och uppfostran, hvarifrån man ej kan begära att kom:e skolat fri-J! göra sig, om det ock varit önskligt att få höra, hade det varit blott en enda röst ut utur de Norska pädagogernas krets, somi! bevittnat, att den nya tidens åsigter icke äro alldeles okända i Norges fria bygder. 1 f t j 2 — —— — — — —Den andra volymen af kommitterades betänkande innehäller redogörelser för alla hufvudsakliga Europeiska kulturstaters skolväsen, nemligen Englands, Frankrikes, Belgiens, Schweizs, Preussens, Österrikes, Badens, Bajerns, Rysslands, Sverges ochDamnarks. Deremot saknar man, beklag-: ligen, Nordamerikas Förenta Stater, hvarafi varit kanske mera att lära än från allaf de öfriga länderna sammanlagda. — Dets vidlyftiga arbetet utgör emellertid en särdeles lärorik handbok för alla, som egnaf! sin uppmärksamhet å undervisningsväsendet. Vi betrakta, såsom från början är yttradt, den Norska skolkommissionens arbete säsom en storartad yttring af det Norska solkets andliga kraft och sträfvanden, utgörande det en grufva att ösa utur för dem, som befinna sig på den ständpunkt, som den ifrågavarande kommissionen. Den som icke det gör kan omöjligt förmå sig, att ingå i detaljer, hvilkas förutsättningar han Jäfvar. Ilade vi en röst med i Norges Storthing när detta ärende der förekommer, så skulle vi hembära kommissionen det största erkännande för dess möda, men anhålla hos regeringen om ett annat förslag till en fullständig organisation af landets undervisningsväsen, hvari det syftemål borde hållas strängt för ögat: att dana harmoniskt bildade män och qvinnor, goda medborgare och medborgarinnor samt dugliga och insigtsfulla fackmän, på embetsmannabanan eller i vetenskapens, konstens och de praktiska yrkenas tjenst. Allt väsentligt i första rummet och allt oväsentligt i det andra. Och väsentligt är endast det som ingår i det utstakade ändamålet. S— — Fe mn OR Ae Ft — F— — — — — — Staden och Länet. Herrar Stadsfullmäktige sammanträdde i dag kl. 10 f. m. S Sedan protokollet för förra samman-Jt trädet justerats, upplästes och godkändes t Sekreterarens förslag till Stadsf:es förkla-J ring med anledning af de utaf poliskommissarierne anförda besvär öfver Fullm:es beslut rörande polisväsendets ordnande. jl Härefter återupptogs det från förra sam-: manträdet uppskjutna ärendet: serskild se berednings betänkande med anledning affi hr Hedlunds förslag om organisation atli