Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1867, sida 1

Article Image
TO oDR-101, 110111100. T(EllCSSCOUdMEÄ, Latin-gymnausiet och Ikealgymnasiet. Af dessa beräknades Välles(Gemensamhets)skolan omfatta 6 klasser från normalåldern af 9 till och med 15!(, år (5 ärsklasser och 1 klass om 112 år). Här skulle undervisas 30 timmar i veckan i norska, tyska, latin eller engelska (efter fritt val i de 4 sednare klasserna), religion, historia, rikning, matematik, (i de 4 sednare klasserna), konstruktionsteckning (i de 3 mellersta klasserna), geografi, naturhistoria, naturlära (i de? sista klasserna), frihandsteckning, skrifning och fransyska (i de 2 sista klasserna). Ifrån Feelleskolan utgrenar sig Latingymnasict och Realgymnasict, båda beräknade för 3 årsklasser, från 15!,—18!3 års normalålder. I Latingymnasiet läses: norska och gammal-norska (4 timmar i veckan), latin (10 ä 11 t:r), religion (1 t:a), historia (2 å 3 t:r), matematik (3 åa 2 t:r), franska (2 t:r), grekiska (S, 7 å 6 t:r), sång, gymnustik och vapenöfningar (6 t:r), tillsammans 36 timmar i veckan. I Realgymmnasiet läses: norska och gammal-norska (4 å 3 t:r), franska (3 t:r), latin eller engelska (3 t:r), religion (1 t:a), historia (2 t:r), matematisk och fysisk geografi (l å 2 t:r), matematik (6 t:r), matematiska öfningar (3 t:r), naturvetenskap (5 tr), srihandsteckning (2 t:r), sing, gymnastik och vapenöfningar (6 t:r), tillsammans 36 timmar i veckan. Osver detta förslag uppfordrade kyrkooch undervisnings-departementet universitetet och de högre skolorna, såväl deras lärare som eforater, att yttra sig, och inkommo dessa yttranden under loppet af 1865 och 1866. — Komiterade redogöra i korthet för alla de sålunda afgifna utlåtandena, och äro dessa särdeles anmärkningsvärda för bedömande af den ständpunkt, hvarpå Norges ungdomslärare befinna sig i afseende å uppfattningen af landets ungdoms daning till harmoniskt utbildade män samt till dugliga och nyttiga medborgare. Här bör då märkas, att af alla de många pedagoger, som nu haft tillfälle att yttra sig, ingen enda, såvidt vi kunnat finna, har sökt utreda sjelfva principen: uppfostrans och undervisningens mål, utan har man endast yttrat sig rörande detaljerna om det ena eller andra kunskapsämnets läsning något år tidigare eller sednare, m. m. förekommande dervid många verkligen ,,klassiska utlåtanden rörande de döda språken, särdeles latinets, allenasaliggörande kraft samt det oberättigade i de nya kunskapsämnenas försök att inkräkta på dess helgade område. Så yttrar rektorn för Kristiania lärda skola bland annat: Man må således tillbakavisa alla fordringar på upptagande af nya läroämnen, vare sig att dessa äro framkallade af tidens förkärlek för vissa populära vetenskapsfack (naturvetenskaperna) eller stödja sig på nationalkänslan (gammal-norska); af öfriga realfack (historia, geografi, religion) medtage man blott det allranödvändigaste; i fremmande lefvande språk (tyska, franska) må man fordra blott så mycken kunskap, att lärjungen dermed sättes i stånd att kunna, genom fortsatt öfning. begagna litteraturen i dess: språk, hvaremot färdighet i att skrifra eller tala sp ticke bör atses (sic!). Otverhufvud böra alla dessa ämnen, såsom i äldre tider, betraktas såsom bisaker, hvaremot de gamla språken och hufvudsakligen latinet verkligen må blifva hufvudfack och lärjungarnes mesta tid och största kraft på dem användas. Universitetets historisk-filososiska sakultet gillar icke gammal-norskans införande i skolan och gör i afseende å de myckna språkstudierna följande välgrundade anmärkningar: Den norske ynglingen skall, enligt komitsens förslag, läsa 6 språk: latin, grekiska, gammalnorska, svenska, tyska och franska, hvartill kommer ett, som är alldeles nödvändigt för sednare studier, oaktadt skolan har uteslutit det, nemligen hebraiska för theologerna, eller för de flesta andra vetenskapsmän, engelska. Derest alltså för de fleste norske studerande det skulle blifya att läsa 7 å 8 språk, så torde det erkännas, att vår nationella bildning, med afseende å det omfång hrari den redan drifver språkundervisningen och fordrar språkunskap, är ensamstående och skulle genom komiteens förslag blifva ökad till ytterlighet. Icke en gång de östra folken, ryssar, polacker och flera, som i detta hänseende skulle befinna sig under liknande ogynnsamma litterära, förhållanden som vi, hafva, sävidt vi känna, försökt en sådan polymathi af språk, för att ersätta den egna inhemska litteraturens brister, I det hela har emellertid flertalet af Norges lärarekollegier varit gynsamt stämdt för komittens förslag, hvilket likväl, på grund af de inkomna anmärkningarne, sedermera, 1 det definitiva förslaget, blifvit af hrr komiterade sjelfve något modifieradt, så att det nu företer följande: Fzellesskolan, hvars namn kom:e öfvergifvit, med återupptagande af den äldre benämningen: Middelskola (en förändring, i parenthes sagdt, som ingalunda är nåson förbättring) ordnas på 6 årsklasser, från 4 till 15 års ålder, med samma läroämnen, som i det första förslaget, men med någon förändring i deras fördelning. Lärotimmarne äro i första klassen förminskade från 30 till 26 å 28 timmar. Likaledes äro schemata för Latinoch Real-aymnasierna i det närmaste Jika med komittens ursprungliga förslag. I realg8ymnasiet hafva de ,matemasiska öfninsarne utgått, hvaremot historien fått sitt timtal ökadt från 2 till 3 samt tyskan blifvit införd i de 2 första klasserna med en timme i veckan. Frihandsteckningen kallas nu endast ,teckning. Till sång, gymnastik och militäröfningar anslås Å

31 oktober 1867, sida 1

Thumbnail