Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1867, sida 1

Göteborg den 31 Oktober. Då vi häromdagen emottogo från Norge tvenne digra volymer, innehållande ,,Förslag till ett förändradt ordnande af det högre skolväsendet, utarbetadt af en för ändamålet tillsatt komitt, — så kunde vi ej annat än med aktning tänka på det lilla land, som åstadkommit ett dylikt arbete. Ett sådant land äri sjelfva verket ett stort land, om också dess innevånareantal är ringa och dess yttre makt i öfrigt inskränkt; ty nationens storhet, likasom individens, ligger i sjelfva verket ej i de yttre dimensionerna eller materiella rikedomarne, utan i dess karakters höghet och dess tankars rikedom och djup. Det är på detta område det lilla Schweiz vunnit en storhet, som öfverglänser många mäktigare staters. Det är så de nordiska länderna — tack vare deras folks intelligens och deras fria statslif — skola vinna en berömmelse, som är långt större och varaktigare än de krigiska bragdernas, och som dessutom icke är köpt på bekostnad af folkens lycka. Här är äfven den värdiga vädjobanan för de nordiska folkens täflingsstrider. Må de, utan afund och småsinne, pröfva sina krafter i andlig utveckling, i industriell förkofran, i frambringande af alla den högre odlingens frukter till allmän lycka, och må de fritt med hvarandra utbyta dessa skatter! Vi betrakta det ofvannämnda arbetet såsom ett vigtigt moment i Norges kulturlif, i det nationen dermed visat sig djupt fatta betydelsen at det uppvexande slägtets daning. De utmärkta lärare inom skolan och universitetet, som härtill medverkat, hafva icke skytt någon möda, att göra sin framställning så sakrik och uttömmande som möjligt, vittnande i öfrigt ärendets behandling derom, att man endast med stor försigtighet vill framgå mot de reformer, som åsyftas. Erkännande dessa det stora arbetets förtjenster, kunna vi ej fördölja en brist deri, som må nu genast omnämnas, nemligen ett alltför mycket vidhängande vid det gamla föreställningssättet, som lägger ungdomens daning alltför mycket på minneskunskapens område, förbiseende lifvets kraf på manlighet, praktisk duglighet, ett klart och sjelfständigt omdöme, en frisk inbillningskraft, en lefvande håg. Det är ständigt den lärde mannen, som här står såsom skolans produkt, under det att den kraftfulle och duglige mannen träder helt och hållet i bakgrunden. Vi skola närmare visa detta längre fram. Det var i början af 1865 som den ifrågavarande komitåen tillsattes, under ordförandeskap af expeditionschefen O. II. Nissen, hvars namn såsom skolman gått utom Norges gränser. Efter något öfver 2 år har arbetet så framskridit, att komittens digra betänkande kunnat offentliggöras. Den första delen deraf omfattar uteslutande Norges skolväsen, n.b. de högre skalorna, hvarmed man menar hvad som hos oss kallas elementarlärorerken. Högskolan, eller universitetet, beröres blott såvida det rör öfvergången dertill, och tolkskolan är ställd nästan alldeles utanför hela den nya planen. Så har det väl varit förut, men fråga är, huruvida ej tiden nu mål anses vara inne, att ordna ett lands hela undervisningsväsen i ett sammanhang, då alla skolor — vare sig folkskolor, lärdomsskolor, yrkesskolor eller högskolor — ju ingenting annat äro än länkar i samma system, hvilka böra fungera i harmoni och samband med hvarandra. Af den korta historiska öfversigten öfver Norges skolväsen efter 1809, hvarmed första delen begynner, inhemtar man att detta varit ganska stationärt, så att det,