Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1867, sida 2

atan. Som ett bevis på hvilket framsteg ir hamn gjort genom årets muddringsrbete, må anföras, att engelska ångskepet ,,Dagmar, som i hamuen inlastat öfer 2,000 tunnor hafre och med denna st låg 16 fot djupt, i går morgse utan vårighet kunde utgå. — Vid Uddevalla stadsfullmäktiges ammanträde sistliano Måndag förekom land annat: Först upplästes Kgl. Maj:ts esolution på stadssullmäktiges sramställing om rättighet för staden att, för blifande hamngata, få expropri ä on Waterland. Då Kongl. Maj:t hä ifvit sitt samtycke, remitterade fullmäkige handlingen till drätselkommissionen ned anmodan att ombesörja expropriatioens verkskällande. Från sjötullkammaren hade skrifvelse ngätt med begäran, att staden måtte uppöra nytt packhus. — Årendet remitteraes till drätsclkonmissionen med antydan tt den borde tillse, om någon till föryrning passande lokal tillsvidare kunde nskaffas. — Extrajudiciell bestraffning. I Dasens Nyheter läses: Under riksdagen 1866 såckte det något uppseende att en löjtvant A. G. Muhl vid Göta artilleri-regenente, som bevistade riksdagen i egenskap af adelsman, af nämnde regementes het, öfverste C. N. Berg, bestraslades med 3 dagars arrest för det han trån riksdasen rest till slägtingar i Halland på besök utan att vid regementet gifva sin fö indrade adress tillkänna. För det öfverste Berg ej låtit uppskjuta denna bestraffning till riksdagens slut, har krigshofrätten dömt honom, att undergå den extrajudiciella bestraffning, som general-befilhafvaren i 3:dje militåärdistriktet kan finna skäligt att, med tillämpning af grunderna i förordningen angående förmanskap och extrajudiciell bestraffningsrätt vid krigsmakten den 29 Mars 1859, bestämma. — Stor eldsvåda i Marstrand. I dag på f. m. har på telegrasisk väg ingått den beklagliga underrättelsen, att en svårare eldsvåda i natt härjat staden Marstrand. Elden utbröt kl. omkring 1 12 i guldsmeden Nordströms midt emot Badhusparken belägna hus och tog, vid den rådande häftiga stormen, sådan öfverhand, att, oaktadt ansträngande arbete, icke mindre än 19 hus i stadens norra och nordöstra del totalt nedbrunno, deribland äfven postkontoret, hvarifrån dock alla handlingar och penningar hunno räddas. Vid 6-tiden på morgonen, då stormen saktade sig, var faran lyckligt öfverstånden. Samtliga de nedbrunna husen, med undantag af ett, äfvensom den at elden förstörda lösegendom iro assurerade. P. S. Sent på e. m. emottaga vi i bref från Marstrand en specificerad uppgift å de nedbrunna husen, hvilka egdes af följande personer: guldsmeden 5. E. Nordström, enkefru S. Nordström, grosshandl. A. Wikström, skräddaren S. Andersson, fotografen R. Dahllöf, arbetskarlen C. Hagberg (ej assureradt), enkefru C. Lundberg, vaktmästaren Smith, snickaren P. Pehrsson, snickaren C. Pehrsson, mätaren C. Olssons sterbhus, skepparen J. Christensson, enkefru Gejerstam, enkefru Ek, bagaren I. Jonsson, enkan Hasselgren, månadskarlen A. Olsson och snickaren N. Lindqvist, hvarjemte äfven dets. k. Barnhemmet nedbrann. — Från Strömstad skrifver Bohusläns Tidnings korrespondent den 26 dennes: Höstmarknaden här, som började förliden T väder och talrikt besökt. Tilltörseln på kreatur var betydlig och ningen temligen litlig oaktadt de höga pris ära kor betaltes med 60 a 50 rdr, mindre h oxar med Sv å 120 rdr pr st., stora es med 350 rdr De flesta e af kreaturen voro efter vanligheten norrmän. Svinkreatur funnos högst obetydligt. Sjövägen hittördes mindre grisar på 6 A s veckor, hvilka betaltes med 6, S a 12 rdr pr stycke, Spannemål torgfördes nästan intet och det obetydliga, som utbjöds af råg, betaltes med 26 rdr pr tunn Potatis, af hvilka de flesta, särdeles röda, äro mera än förra året skadade af röta, betaltes med 7 a 8 rdr pr tunna. Kålrötter, som : Uddevalla säljas till 3 rdr för gammal tunna, skulle här vinna hastig afsättning till 5 rdr. På saltac och torkad fisk var både god tillförsel och billig pris. De förra åren har dylik vara gällt 2 rdr 5 öre pr 20 24, men såldes nu till 1: 50 och i större partier till I rdr 25 öre. Marknaden besöktes naturligtvis af en mänge ficktjulvar, hvilka tycktes hafva gjort så ovanlig: I framsteg i kons att de skulle gjort heder å yrkesbröderna i sjelfva Lendon och Paris. — Porte monäer, ur, ringar och plånböcker försvunno son genom trolleri, och en mycket öfverlastad bond beklagade sig öfver att de midt på torget utan at Bhan gat akt derpå, afdragit honom rocken, hvar sforlust han dock icke märkte förr än han hörjad frysa om armarne (relata refero!). En norsk krea turshandlande blef utaf med en plånbok, innehål lande 100 norska speciedaler, en annan 30 och er 20 rdr samma mynt, allt utan att tjufven kunna ertappas. En gesäll, som ett sty foll en bonde och rånade ifrån honom en silfver dosa, som han sett bonden bjuda ut till salu, ha AAA — utanför staden öfver