1 1 — — — I Re — et Il baft åtminstone någon utsigt till att för Tändra Europas politiska ställning. — linaviska länderna, hvilka då, efter hvadjfö arr Richard och Abbemas försäkra 998, licke skulle lemnas i sticket af Frankrike, h. som endast afvaktar denna signal för att sa lemna skandinaverna sitt — ,moraliskalv mderstöd. Hela denna plan är så barns-sc ig, och de fordringar, den innebär på Sverge, så oförsynta, att man måste förvåna sig öfver att en sådan kunnat upprinna i en sund fransk publicisthjerna, S om man icke kände, att den ilrågavarandeln tidningen är uppsatt i de af Preussen de-se troniserade tyska småstaternas intresse, a hvilka naturligtvis gerna skulle se svenskal v hajonetter medverka till återinsättandet afst de ömkliga regeringarne i Hannover och sr Kurhessen, och om icke den franska pu-v bliciteten blifvit genom studiet af sädaness källor, som Aftonbladets franska vecko-JI revyer, förd bakom ljuset beträffande sven-h ska folkets sinnesstämning och politiskan insigter. Ty af dessa Aftonbladsrevyer t kunna främlingar, som icke närmare kän-s na Sverge, svårligen draga någon annan s slutsats, än att den svenska nationens t massa lägar af ett besinningslöst tyskhat se och icke önskar någonting heldre än att , sätta sitt lands välfärd och tillvaro pålt spel för att frånrycka Preussen Nordslesvig — med andra ord: att besinning och politiskt förstånd äro plantor, som icke trifvas i vårt nordliga klimat, och att sven-4 ska tolket skulle kunna lätthandterligt begagnas som medel och syndabock för detli franska krigspartiets syften. Man bör varal hr Lilliehöök tack skyldig för att han il sin mån sökt bidraga till att skingra den-t na villsarelse. Vi meddela här följande ! utdrag ur hr Lilliehööks ifrågavarande sU skrifvelse: , Vi fråga emellertid hr Abbema. om j det skulle varit sannolikt, ja ens möjligt, li att mellankomsten af vid pass 20,000 svenska soldater — elittrupper utan tvifvel, det erkänna vi gerna — hade kunnat kasta segern i andra vågskålen, om de ställt sig vid sidan af danskarne mot Preussens och Österrikes förenade härar. Och skulle de under hvilka omständigheter som helst hafva kunnat förskaffa Danmark gynnsammare vilkor än dem, som erbjödos det å Londonerkonferenserna? Om deremot franska regeringen hade utgått ur ,,sin platoniska vänskap för våra vänner danskarne (för att begagna ett uttryck af hr Abbema), så äro vi fullkomligt öfvertygade, att svenska regeringen, i öfverensstämmelse med svenska folket, skulle varit den första att gilla — oaktadt de stora offer det skulle kostat landet Carl XV:s beslut att, enligt sina ryktbara företrädares exempel, ställa sig i spetsen för sin lilla, men tappra armå, ej blott i sista stund, utan måhända ännu heldre år 1863, hvilket sannolikt skulle hafva hindrat de beklagansvärda händelssorna af år 1864. År 1863 skulle ett förbund mellan Frankrike och de tre skandinaviska länderna Emellertid erkänna vi — och artikelförf. si ,Situation kan icke hafva undgått att gunder sin korta vistelse i Sverge öfverstyga sig derom — att man i vårt land alldeles icke ställer Ryssland och Preussen i samma kategori af, rofgiriga stater soch vi förklara tillochmed, att, ehuru vi äro Danmarks hängifna vänner, hindrar soss detta icke att känna lisliga sympatier äfven för Tyskland. Och vi höra ingalunda till deras antal, hvilka tro, att friheten skall förlora något vare sig i Tyskland eller annorstädes på, att konseqvenserna drifva hr v. Bismarck, äfven mot hans vilja, att inom kort passera Rubicon och till fullo genomföra Tysklands enhet. Vi älska att tro eller vi hoppas åtminÅsstone, att tillochmed ett sådant faktum icke skall störa Europas fred, och att man med hvarje dag skall i Frankrike blifva -Jalltmer öfvertygad derom, att Frankrike nar intet att frukta från Tysklands sida. Preussiska armbens sammansättning är, synes oss, den bästa borgen härför. Att preussarne förlidet år gingo anfallsvis tillväga mot Österrike bevisar ingenting mot denna sats, ty detta krig var ingalunda riktadt mot utlandet, utan företaget endast för att asgöra, hvilkendera af de begge magterna, Preussen eller Österrike, skulle hafva öfverväldet i Tyskland intill den dag, då Preussen sjelft sannolikt blir af Tyskland absorberadt. Mot slutet af sin artikel säger hr Abbema, att ,lexan varit hård för Frankrike, men kan blifva hårdare för Sverge. — Hvad Ryssland angår, är det möjligt och äfven sannolikt, att det rufvar , på rofgiriga planer mot oss, och att det . skall begagna hvarje ögonblick, som kan synas det gynnsamt, för att äfven på de ömkligaste grunder söka tvist med oss,