Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 1

Domberrn.) Historisk roman af J.H. YTem meo. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Hör på, Jettchen, sade han derefter; — jag går inte dåliga vägar, det har jag redan sagt dig, och derför skall lyckan följa mig. Menniskan måste våga något, det gör ju också din fästman, om hvilken officern berättade. Han har sjelf blifvit otficer, och kulorna skola ej ta honom ifrån dig, så att jag nog får se dig som fru löjtnantska. Besitta, Jettchen, det blir en glädje både för dig och mig! Och nu lef väl, käraste Jettchen. Då jag nu vet att du är här, skall jag ofta helsa på dig, om du tillåter. — Kom alla dar, käre Bernhard. Och gå nu med Gud! Gossen skyndade bort till judarna, hvilka väntade honom. Med dem och Konrad Maurer, som de hade uppväckt och åter gjort nykter, lemnade han sågen. De läto ej sätta sig öfver Diemel, utan gingo utför floden för att uppsöka de punkter, der de kunde tryggast passera under sin nattliga expedition. Skänkjungfrun blickade bekymrad efter gossen, men hennes oro torde ej gilla honom allena. Den fara hon förutsåg för honom förde hennes tankar till de tusentals faror, som omgåfvo hennes trolofvade. Men unga, älskande hjertan sakna aldrig ) Forts. fr. n:o 249.