Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1867, sida 2

BSÖörrverlemna det der ,fredandet åt andra, sade hon, — Men om jag förtjenar pengar dervid, Jettchen? — Pengar! — Bernhard, har du tänkt på din mor? — För hennes skull gör jag det ju, Jettchen. Vet du hur mycket judarne ge mig för denna natt? Trettio blanka thaler! Det är ett kapital! Skänkjungfrun förskräcktes. — Bernhard, för så mycket pengar utsätta de dig för någon stor fara. Det gäller ditt lif. Betänk om din arma mor förlorade dig; du är ju hennes enda tröst. Men hon öfvertygade ej gossen. — Jag fruktar ingenting, Jettchen. Jag känner hvarje vrå bland bergen och för smugglarne på stigar, som ingen gränsvaktare ännu har sett. — Men kulorna från deras gevär gå långt. — Men osäkert i den mörka natten och mellan träden, De hade nu uppnått huset. Skänkjungfrun skickade en dräng med vatten till judarne. Kaffet var icke ännu färdigt, och i afraktan derpå gick hon utom dörren för att samtala med gossen, men hon, hade ej mera tilllälle dertill. Officeren, som träffat, domherrn på den andra stranden af Diemel, hade farit öfver i hans båt och således ej, behöft anropa färjan. Derför märkte man honom ej från värdshuset förrän han var helt nara. Han såg den vackra flickan stå bredvid gossen, nära huset; det måste vara skänkjungfrun, eller ock kunde hon gifva