Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1867, sida 2

Samtidigt antog parlamentet ett förslag som önskligheten af en allmän hypotheksbanks upprättande samt af bysättningsI straffets upphäfvande. Den framgång, som Laskers förslag hade, framkallade ett annat förslag af Schulze-Dielitsch om koalitionsfrihetens införande, och äfven detta I förslag blef antaget, ehuru efter allvarsamt mostånd från de konservatives sida. Det sistnämnda förslaget torde likväl icke kunna hoppas understöd från regeringens sida och torde således väl knappast blifva lag. Det underhandlas med Förenta Staterna som ett postfördrag med betydlig nedsättning i taxorna, och snart skall föreslås en konferens mellan Preussen, Luxemburg, de sydtyska staterna och Österrike om en ny österrikisk-tysk postförening; derefter skola följa underhandlingar med Italien så väl om post-, som om handelsförhållandena. I En petition med 37,000 underskrifter som afskaffande af alla spelbanker i Nordtyskland har ingått, och denna petition Iskall utan tvifvel finna ett lifligt erkännande i parlamentet. Spelbankerna i Wiesbaden och Homburg hafva nemligen afvisat det anbud, som regeringen gjort om satt låta dessa banker fortfara till 1870, mot det att de afgifva största delen af sinkomsterna till uppköp af aktier och till bildande af en kurfond för badorterna, Spelbanken i Dobberan har deremot genast blifvit upphäfd af mecklenburgska regeringen, som således icke ens velat afvakta förbundets beslut. ÖSTERRIKE. En korrespondent till , Times meddelar en del upplysningar om mötet i Salzburg och de diplomatiska förhandlingar, som egde rum i slutet af Augusti mellan Österrike och Frankrike. Korrespondenten skildrar både sammankomsten och kejsar Napoleons resa genom Sydtyskland som en fortsatt serie af selslagna förhoppningar, hvilkas slutliga resultat varit, att Napoleon icke endast uppgifvit hvarje tanke på en allians med Österrike, utan äfven beslutat afhålla sig från hvarje inblandning i de tyska angelägenheterna. FRANKRIKE. Det stora ministerrådet i S:t Cloud den 16 dennes, hvilket, på af kejsaren särskildt uttryckt önskan, äfven bevistades af Forcade de la Roquette och Duruy, räckte från klockan 2 till 6 eftermiddagen. Ändamålet med sammankomsten var endast — romerska frågan; det säges emellertid, att man icke kom till något bestämdt beslut, utan att ministerrådet ånyo skulle sammanträda dagen derpå. Kejsarinnan var närvarande begge dagarne. Resultatet af det första sammanträdet lärer hafva varit det beslut, att , Frankrike gentemot italienska regeringen skulle antaga en energisk hållningå. I ministorrådet — så försäkras från tillförlitlig källa — var Lavalette den ende, som uppträdde mot Frankrikes intervention. Hans motståndare sökte göra gällande, att Lavalette genom sina antecedentier vore mot påfvens verldsliga makt, samt att således hans votum härvidlag icke hade stort att betyda. Det anfördes naturligtvis dessutom, att det här icke så mycket vore frågan om päfven och hans verldsliga makt, som om Frankrikes heder såsom undertecknare af September-fördraget; .denna heder bjuder, att fördraget icke af Italien ostraffadt får missaktas. . Temps vill veta, att franska regeringen bar för plan att söka göra Septemberkonventionen till ett europeiskt fördrag, af hvilket den bräckliga påfvestolen skulle finna sitt skydd. , Patrie och , Journal de Paris medgifva, att regeringen åtminstone afser att utfärda en rundskrifvelse till de andra makterna, hvilken skulle åsyfta att få tillsammans en kongress för frågans lösning. ,Siecle frågar: , Skall regeringen gifva efter för det klerikaltlegitimistiska partiet, som aldrig kunnat förgäta 1859 års ärorika fälttåg? Misstaget vore så storartadt, och förblindelsen så sällsynt, att vi icke kunna tro derpå, innan den tid kommit, då intet tvifvel mera är möjligt. I afseende på den klerikala pressen, yttrar sig ,,Monde på följande sätt: ,Skall Frankrike återvända till bättre tankar och besluta sig för en intervention för att återgifva påfven sin makt, återupprätta konungariket Neapel och undertrycka revolutionen i Lombardiet och Piemont? ,Monde vågar emellertid icke hängifva sig åt denna förhoppning, ,ty — så tillägges det — furstarne och dynastierna blifva sällan kloka af ersarenheten och besitta icke den vishet, som fordras för att kunna frigöra sig från sina projekter, idter och traditioner; vi löpa faran att förnya det första kejsardömets fel, samt att efter en ärorik epok jdrencemitamm-—ktnn—————X———XX—XX——X-—XT IHA ... AR Rn dann ng