Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1867, sida 2

vördige herre. Hvem vet också om denne general var min förre kapten. — Hur såg er kapten ut? — Han var en stor, vacker man. — Ja så! Men jag måste bort, sade domherrn derefter, sedan han sett på sitt ur, — Och se der återkommer er dotter, med hvilken ni heldre talar än med mig. Ni är en redlig man, herr skolmästare, ehuru ni inte tycks ha studerat er bibel grundligt. Tanå för tand, öga för öga står der, Men som ni menar kan det vara bäst. Och ni, kära barn, yttrade han till den täcka skänkjungfrun, Som hade återvändt till bersån, — min kära Henriette; — nj heter ju så? Henrietta Brand! sade flickan, — Således min kära Henriette Brand, jag hoppas att vi skola återse hvarandra här och blifva vänner. Se här för mitt kaffe och för kuskens vin. Han gaf henne en kronthaler. — Nådig herrn skall ha tillbaka, sade skänkjungfrunn. — Egentligen inte, och jag återkommer ju i qväll. Ah, det faller mig något in; — jag hade nästan glömt det. Inom en timma skall ett sällskap från Hofgeismar inträffa här. De vilja tillbringa en glad afton vid sågen, och ämna dansa. — Dansa i dag, då tusentals arma menniskor förblöda på slagfälten. Ah! — Den täcka skänkjungfrun hade plötsligt blifvit blek. Hon betraktade domherrn frågande, men hon saknade mod att tala. — Nå, sade domherrn, — hvad fattas er Hon erhöll nu mod att framställa sin fråga.