Bref. (Till Red-n af Hand.-Tidn:n.) Paris d. 12 Okt. 1867. (Ärade Hr Redaktör! Jag börjar i dag med en liten reklamation, den jag hoppas Ni med Eder stora obeskrifliga censorsmakt ej undertrycker. Ni har gifrit mina anspråkslösa expositionsminnen hittills en oförtjent hedersplats uti Eder högt aktade tidnings spalter, och Ni kan ej neka mig i dag en nödvändig rättelse af ett tryckfel uti mitt förra bref —ett fel, hvilket, om jag verkligen begått det i skrift, inför hela Edert publikum ohjelpligt skulle kuggat mig såsom kännare af konst och konstiga förhållanden i allmänhet. Jag bar visserligen genom dessa mina bref gifvit mig ut på en för fasligt hal is, men utan skidor — endast med en dålig stålpenna (ack, att han ändock vore af godt svenskt stål!) som pik och stöd.) En romersk historieskrifvare berättar, att då legionerna tågade mot Schyterna, inträffade snöväder och soldaterna började dervid ropa: , det regnar sjäder. Lika litet som desse således kunde veta hvad ,skidor ville säga, lika litet är det möjligt att de gladiatorer, hvars utrustning till strid jag i mitt förra bref omnämnde vid talet om Geromes taflor, kunde vara försedda med nämnde nordiska tortskaftningsmedel. Jag anför denna lilla historiska anekdot och har deraf vågat draga en slutledning, af den grund att en viss herre för några dagar sedan frågade mig