Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1867, sida 3

ått emottasa ST JUR CetPArag. NU Hal Å101101— tid hr Ståle, likasom förut en egendomsegare i Stockholms län, visat, att det går an. Litteratur. Blancogade Nummer Syv. Forteelling af Thorvald Iheere. Kjöbenhavn. Chr. Steen Söns Forlag. 1867. Ett mord är i verkligheten en förfärlig Isak, men i dikten kan det bli af god eftekt, och en talangfull romanförfattare kan deraf göra mycket. Medvetandet af denna omständighet har helt visst förmått hr Thorvald Thure att börja sin roman med en gammal frus strypning, men det afsedda ändamålet har ej derigenom uppnåtts, ty förf. är, tyvärr, icke talangfull och i skildringen af mördarens samt de öfriga personernas karakterer samt i framställningen af händelsernas utveckling har han visat sig ingenting mindre än vuxen sin uppgift. De äro väsenlösa skuggbilder dessa beskedliga menniskor, som röra sig kring Armand, och hvad honom sjelf angår, så ligger det något så svagt, så affekteradt och otympligt på samma gång i framställningen af hans lif, hans handlingssätt och lidanden, att man alltjemt känner, att förf. tagit sig vatten öfver hufvudet. Oförmåga att koncentrera innehållet, att, för att så säga, tillspetsa uttrycken, så att de skarpt och träffande återgifva tankan, svaghet och bristande sammanhållning i kompositionen samt det tråkiga i hela framställningssättet utgöra för öfrigt fel hos förf., som ej kunna förbises af läsare med något omdöme och som torde göra, att en och annan lägger bort boken, innan den blifvit genomläst. Å andra sidan kan det ej nekas, att förf. eger en ganska ledig stil, och att mycken godmodighet och hjertlighet framskymta i hans teckning af PFrederikke och hennes föräldrar. . Felix Holt radikalen. Roman i tre delar af George Eliot. Stockholm, Sigfrid Flodins förlag. 1867. : Vi ha återigen nöjet att anmäla en roman af den engelska författarinnan, som med skäl anses såsom en af de förnämsta om icke den förnämsta af de qvinnor, som i England uppträdt på romandiktningens område. .Felix Holt står i flera afseenden öfver En kärlekshistoria och kan ställas vid sidan af de yppersta produkter inom denna gren af den sköna litteraturen. Förfn röjer i densamma icke blott djupa och vidsträckta studier af menniskokarakteren och det engelska folklifvet, utan en sällspord originalitet, en beundransvärd tankestyrka, en förmåga att individualisera och plastiskt framställa personerna i sin berättelse, som få af hennes samtida ådagalägga. De taflor, som hon upprullar för sarens ögon, äro i sanning fullt konstnärliga, friska och lefvande, så att man tycker sig ryckt in midt i det lif, som hon skildrar. De skola äfven alltid bibehålla stor betydelse såsom kulturhistoriska skildringar, tack vare den djupa insigten i de sociala förhållandena och i det sätt, hvarpå man i England betjenar sig af de politiska rättigheterna. IIvad vi för vår del mest värdera hos förf. är också den objektivitet, hvarigenom hennes tidsmålningar utmärka sig. I ,Felix Holt finna vi t. ex. icke en skymt af partiskhet i framställningen; ingen fördom, ingen omotiverad antipati förblindar hennes klara uppfattning, utan det är, som om hon betraktade de skilda och ofta stridiga sträfvandena från en upphöjd lidelsefri ståndpunkt, med öppen blick för både förtjenster och skuggsidor hos de skilda klasserna, partierna och individerna. Vi se också ingen af de gestalter, hon inför på skådebanan, utrustad med ett öfverdrifvet tilltaget lager af dygder och förtjenster. Alla äro de menniskor, alla ha de sina fel, och dessa fel förefalla naturliga hos dem och tyckas utgöra beståndsdelar af sjelfva deras väsende, i stället för att vara liksom påklistrade af förf. för att gifva nödig relief åt deras goda egenskaper. Hvad sjelfva formen angår, så är den förtjent af stora loford. Stilen är koncis, kärnfull, och dock ingenting mindre än dunkel, och den erinrar i icke ringa mån om den; som vi så högt beundra hos forntidens klassiska författare. Originella bilder och tankar, fulla af den friskaste ursprunglighet, möta oss öfverallt och bilda den angenämaste kontrast mot den under ett utslitet blomsterspråk nödtorstigt dolda trivialiteten och plattheten, som så ofta möter oss i nutidens litterära produkter.