Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1867, sida 3

om vi skulle anmärka något mot innehållet i denna förträffliga roman, så blefve det mot författarinnans id att låta en qvinna sådan som Esther förälska sig i den, med all sin ädelhet, fosterlandskärlek, oegennytta och brinnande entusiasm för stora idter, dock obestridligen råe och oborstade Felix Holt, hvars ansigte visserligen var, såsom förf. upplyser oss, vältvättadt, men hvars drägt och hela väsende och sätt att uttrycka sig voro af den beskaffenhet, att de måste plåga en bildad och finkänslig qvinna — en qvinna, hvars förfinade smak gjorde henne ,nervös, när något vidrigt, obehagligt eller otrefligt förekom i hennes närhet. Icke ens törfattarinnans stora talang har kunnat göra det sannolikt, att ,radikalens högsinthet och storartade verldsåskådning skulle kunna vinna Esthers hjerta. En sådan man kan en qvinna med Esthers egenskaper högakta och beundra, men hennes kärlek vinner han ej, att döma af hvad erfarenheten lär i detta afseende. Mot behandlingen af ämnet torde för öfrigt kunna anmärkas, att förf. skulle stegrat intresset och frambragt större effekt, om hon under berättelsens gång gjort en hemlighet för läsaren af det, som var en hemlighet för verlden, neml. mrs Transomes sordna förhållande till Jermyn; de ständiga anspelningarna derpå göra, att läsaren kan någorlunda bereda sig på utgången af romanen. En särskilt ment:on honaorable förtjenar öfversättaren, som väl ej kan frikännas från en eller annan anglicism, men hvilken i allmänhet fyllt sin uppgift på ett säct, som kan tjena till förebild för andra, som i våra dagar befatta sig med öfverflyttandet af utlindska romaner och noveller på det svenska språket. Bidrag (till Skevikarnes historia. Samlade af G. Janzon, pastor i Vermdö. Örebro. N. M. Lindh, 1866. Det torde vara de flesta af våra läsare obekant, att i vårt land en religiöst-kommunistisk sekt existerat under 115 år. Detta religionssamfund, som i följd af den omständigheten, att det vistades på den till detsamma af en trosbroder vid namn Almqvist testamenterade egendomen Scevik, kallades Skevikarne, har omsider fått sin histo ia skrifven af kyrkoherden Janzon, sedan denne anträffat en handskrifven soliant, ir nehållande dokumenter belysande deras troslära och öden — en foliant, som numera befinner sig på Upsala universitets bibliotek, till hvilket den blifvit testamenterad. Dea lilla broschyren innehåller ganska märkliga uppgifter om detta samfund, som står så enstaka uti vår kyrkohistoria och som estersträfvade att ,i möjligaste måtto betraktas som de heligas samfund. Det befinnes, att det religiösa nit och den samvetsgrannhet, som lifvade de första stiftarne, småningom aftog, och att osämja, förtryck, sjelfviskhet och äfven orättrådighet under tidens lopp innästlade sig bland Skevikarne och beröfvade dem den aktning, de en gång åtnjutit. A.