Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1867, sida 1

——— AW-WOWf—äc—————— i trakten. Men så länge hvar menniska vill lefva så billigt hon kan, skall smuggleriet bestå. Herr regeringsrådet skall endast uträtta att ett dussin menniskor mera skjutas under året, och att ännu flera familjer bli olyckliga. Men vet nådig herrn hvad som är det värsta af allt? Domherrn besvarade ej denna fråga, ty hans blickar voro riktade mot den gamla sågen vid strömmen, och der tycktes något hafva tagit hans uppmärksamhet i anspråk. Kusken fortfor likväl: — Jo det värsta är att Preussen afspärrar sina gränser hufvudsakligast emot de tyska länderna. )orta mot ryska gränsen lär det vara annorlunda; der lira ryssarne afspärra sina gränser mot Preussen, och de arma preussiska innevånarne måste betala tre gånger mera för saltet än det kostar i Ryssland, och — — Domherrn afbröt kuskens ordflöde. — Jag tycker vi ha talt nog derom. Ni ville höra hvad jag besaller, och ni väntar här tills jag kommer tillbaka. — Tänker nådig herrn således gå till Ovelgönne? a — Hittar nådig herrn dit? — Ja. Kusken drog sig tillbaka, och domherrn kunde ostörd fortsätta sina observationer. Den täcka skänkjungfrun hade utburit hans kaffe samt uppdukat vin, bröd och ost åt kusken på ett annat bord. Hon nade stannat der och såg bort mot färjstället. (Forts.)