Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1867, sida 1

Reseskildringar från England och Amerika. IL Liverpool d. 10 Okt. 1867. Då jag i dag ifrån Liverpool sänder mina första skildringar under min färd, får jag dervid bemärka, att tiden varit serdeles knapp, hvartöre jag endast i största korthet kan redogöra för mina iakttagelser. Resan öfver Nordsjön gick serdeles väl och var i förhållande till den sena ärstiden en utaf de behagligaste turer, som någon kunde företaga sig. Mycket bidrogo härtill ångaren , Heros komfortabla in redning och vänlige kapten samt de trefliga passagerarne, som medföljde. Vi anlände på Söndags afton kl. 9 till Hull. Mörkret hade redan utbredt sig, och de tusentals ljusen, som syntes i fönstren, bildade en vacker och lysande anblick från den plats, der ångaren låg förtöjd, då tidvattnet ej tillät den att gå upp fill staden. Snart anlände tulltjensteminnen ombord och visiterade effekterna, hvarefter passagerarne fördes i land. Skiljsmessan från personer, hvilka man lärt känna under ett par dagar och hvilkas bekantskap varit serdeles angenäm, framstår alltid så mycket mer, då man säger farväl till hvarann för att måhända aldrig mera återses — så äfven nu. — Hvar och en tog sin kosa, och eder brefskrifvare jemte några vänner valde jernvägshotollet till sin uppehållsort. Tidigt på morgonen följande dagen begaf jag mig åter till ,,Hero, hvilken nu låg förtöjd i dockan, för att se huru de emigranter befunno sig, hvilka till ett antal af omkring 50 medföljde från Göteborg. I förbigående får jag nämna, det agenterna vid ångfartygets ankomst infunno sig ombord, för att göra sig underrättade om emigranterna. Jag vill nu blott anföra det desse här erhålla goda och snyggt möblerade rum, jemte tillräcklig och kraftig föda. Dertill blifva de emottagna af personer, som förstå svenska, och hafva på intet vis något besvär med sina effekter, alldenstund dessa, sedan de blifvit visiterade, föras direkt till jernvägen, hvilken har enkom härtill upplåtna lastvagnar. Vid mina samtal med och besök hos utvandrarne sade de sig också vara nöjda med resan, — om man undantager dem som lidit af sjösjukan. Men jag måste nu lemna emigranterna för att säga något om sjelfra staden Hull, hvilken förefaller mig, åtminstone att döma utaf utseendet, vara uteslutande en business-place. Jag frågade åtskilliga personer, om ej staden erbjöd några märkvärdigare ställen eller offentliga inrättningar, som förtjenade att beses, — men erhöll alltid samma bleklagda: ,, No, sir. — Men dock fanns något, hvilket gaf mig en försmak af hvad jag sedermera skulle få se besannas, nemligen det lif, som framalstras af en flitig och idog befolkning, hvilken egnar sig åt handeln och industrien. Att beskrifva den trafik, som egde rum redan här, tjenar till intet, då i ännu högro grad denna är utvecklad i den nästa stad, till hvilken jag kommer — Liverpool. Jag lemnar alltså Hull med en mention honorable åt jernvägshotellet, hvilket, hvad såväl angår sjelfva byggnaden, som ock det utmärkt solida sätt, hvarpå allt är inredt och ordnadt, förtjenade sitt eget kapitel. Tisdagen den 8 Oktober kl. 3 skedde äfresan från Hull, sedan jag dessförinnan å stationen varit i tillfälle att siga farväl till emigranterna, hvilka gingo med trainen kl. 1 e. m. Då Hull är den första platsen i England, hvarifrån emigranter från olika deler af Skandinavien, Holland,; Tyskland m. fl. länder sammanträffa, för att beforPra an rn 3 fr a nn sen