Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1867, sida 1

Bref. (Från H.-T:s korresh.) London d. 5 Okt. 1867. I Fredags var jag nära att drabbas af en af de förfärligaste olyckor, nemligen den att blifva blind. Efter intagen måltid (kl. 7 gick jag att bese staden Brighton vid ljussken; vädret var förträffligt och 1 gatorna hvimlade af vagnar och fotgängare. Hela ena sidan af staden ligger på en mycket hög mot norr stigande backe. För att få ett begrepp om panoraman vid ljussken, klättrade jag uppför trappstegen till den högsta punkten, och möttes der af den herrligaste anblick. Stockholm, sedt en afton från Mosebacke, är oförlikneligt skönt, men det är dock i en annan stil, ty här har man under sig en sammanbyggd stad med palatslika byggnader samt det vida hafvet derbakom. Cerna skulle jag velat sse hafvet vid detta tillfälle upprördt, men det har varit stilla hela tiden. Upplysningen från de höga palatsen vid stranden shade säkerligen kastat skenet långt ut öfJver vattnet. Klockan half nio begaf jag mig nedåt och då lyktornas antal här ej lär så rikligt, som på de stora gatorna, voro trappstegen svåra att urskilja. Det ssista steget förfelade jag och föll framstupa med den fart att glasögonen gingo sönder och sönderskuro mitt bästa öga; nu ser jag ut som en italienare, bibehållande de svenska färgerna förherrskande, som sig bör. Af en enskild tillkallad läkare blef jag befriad från glasbitarne och har sedan fått skötsel på det stora lasarettet för ögonsjukdomar, så att jag hoppas få behålla min syn. Alldenstund antalet af badgäster är ganska stort och mängden hitkommen för att rekreera, roa sig och slösa penningar, finnas här en massa eleganta hyrvagnar, droskor och cabs på gatorna, som llitigt begagnas; och dessutom hafva de rikare sina ckipager och betjening med sig. Tusendetals ryttare och ryttarinnor sluta sig i långa filer och oaktadt gatan är bredare än stora hamnkanalen i Göteborg och tre engelska mil lång, har man likväl ibland svårt att komma öfver den. På promenaden utåt sjösidan dragas hundratals sjuka damer och herrar i med sufflett täckta yperembulatorer; små tvåoch fyrsitsiga åkdon af alla former, dragna af getter, förtjusa de 2å 6-äriga, hvilka få hålla i tömmarne, under det getens egare, en gosse, vid hufvudet styr farten och kosan. Lustigt är att se huru de små bytingarne, sedan de några gånger njutit af detta nöje, blifva likaså blaserade som någon äldre, luta sig bakåt i liggande ställning, betrakta folket och, likasom de stora, hålla parasollen i ena handen, under det de med den andra smeka en liten knähand. IIundratals med hvita schabrak och damsadlar utstyrda åsnor hålla på ridvägen och begagnas flitigt af detunga könet. Åsnorna framdrifvas på det sätt att föraren springer bakom med en stor käpp, som flitigt anlitas, hvarefter det bär afi galopp. Nog får den kusken motion. Timmar om kan man sitta och betrakta denna herrliga tafla med palatsraden till fond; den omvexlande lifligheten utgör sjelfva skådespelet. Emedan kusten bugtar sig, utgöres den högra kulissen af höga, lodrätt stupande kritklippor, hvarpå ligger staden ,Camptown, nästan i beröring med Brighton; till venster har man städerna .Hove och ,,Kingston, likaledes en fortsättning af Brighton. Hove ligger ungefär semnhögt med denna stad, sedan sänker sig stranden, så att man i Kingston och Shoreham kunnat anlägga skyddshamnar. Orkestern har man bakom sig, bestånde af Oceanens ständiga svallning fram ch åter mot stranden och de i rörelse atta, rasslande småstenarne; vagnsbullret tgör rullbasen. Ordentlig musik saknas lock icke. Prån alla häll ljuda hörbart oner dels från de ständiga musikkäårerna parkerna, dels från en mängd sällskaper å gatorna. Det hela är så lifligt, eleant och dertill rent att jag tror man får öka efter maken. Också är det få stäer man kan se renligare ; hvarje Lördag vältas husen och trottoirerna af husgarne och med största smak kunna darerna beträda dessa trottoirer, gjorda af