Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1867, sida 1

— ——qKn Framförallt min dyra, goda Karolin mäste jag säga dig att jag lefver. Nä mare derom i morgon eller öfvermorgor Jag har hitfört en fremmande fru oc ber dig emottaga henne vänligt. Jag sä ger dig ingenting om henne, likasom ja; ej har sagt hennå något om dig. Ni skol: blifva väninnor, då skola ni sjelfva med dela hvarandra allt. Din vän Florens. — Är det tillräckligt? frågade han. — IIUr skall jag kunna tacka er fö all er godhet! sade frun. — Det är öfverflödigt. Gamla Christine hade emellertid burit in förfriskningar. Ian slog i ett glas vin åt sig, tömde det, och tog en bit bröd. Derefter gjorde han sig i ordning till afresan. — Gud vare med er, kära fru Mahler: helsa Karolina ifrån mig. Om ett par dagar skall jag komma och se hur ni befinner er. Han räckte frun handen, lemnade rummet, sade gumman farväl och steg åter sin vagn, hvilken tog kosan till dalens mdra ända. I dalen såg man öfverallt samma ordning och stilla verksamhet. Domherrn Dbserverade allt med välbehag och yttrade nalfhögt: — Öfver allt, hvad hon företar sig, hviar Guds välsignelse. Sedan han lemnat dalen, kom han åter n i trånga klyftor. Från dessa förde ägen rakt fram till Iotgeismar, öfver en idsträckt högslätt, medan Diemel, med ina berg, klyftor och dalar, krökte sig ot venster.