Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1867, sida 2

ssicke ville gå in på, ehuru han icke kände fl sarvattnet så väl som lotsen. Då det nu n visade sig, att man gjort bättre uti att , följa den sistnämndes råd, sattes en båt -lut, för att föra passagerarne i land. Båsiten kom äfven in till kusten, men då den höll på att stöta emot en klippa, sprang s lotsen i vattnet för att förhindra detta. rDet var i detta ögonblick, som han blef -sinklämd mellan båten och klippan; han nfick tre refben krossade och uppgaf snart andan. Nu uppstod ett ögonblicks förvirring, men till all lycka hade båten stött -på grund. Kejsarinnan, som ansåg faran a längt större, än den i verkligheten var, ropade, att man blott skulle sörja för henSInes son, enär hon genom simning kunde tlrädda sig sjelf. Den lilla prinsen ville rIderemot springa i vattnet, tör att man detssto bättre kunde taga sig af hans mor. Antingen nu båten kantrade eller något annat inträffade, så blef hela besättningen — äfven kejsarinnan och den kejsereslige prinsen — alldeles genomblöt, innan man hann komma i land. Kejsarinnan ville likväl icke byta om kläder, utan retIste genast derifrån, för att lugna kejsaren med afseende på hennes och prinsens uteI blifvande. I Villa Eugenie rådde emellertid stort bekymmer, och kejsaren hade lälit upptända stora eldar längs kusten, på det skeppet måtte styra efter dem. I Biarsrita talas naturligtvis mycket om denna sobehagliga färd, och nan fruktar, att det kalla bad, som kejsarinnan och prinsen fått, tillsammans med den ängslan, som sde utstått, skola hafva menliga följder för I deras helsa. För tre eller tyra år sedan hade kejsarinnan ett ungefär liknande äfventyr på en segeltur. ENGLAND. Lord Brougham har offentligen bekanlat en fråga af största vigt, som under de sista åren lärer hafva legat honom särdeles om hjertat. En tidning skrifver härom: ,Lord Brougham har fyllt 90 år, och hans vigtigaste tanke på dödsbädden är undertryckandet af bestickningarne vid parlamentsvalen. Det behöfs icke — säger han — så mycket några nya lagar, som ett kraftigt handhafvande af de gamla. Om regeringen använde den makt, som redan eges mot valmissbruk, så kan ingen invändning göras deremot, och , det skulle vara högst beklagligt, om någon välförtjent anklagelse inför rätta skulle blifva utan resultat. Och man kan knappast antaga annat, enär missbruken och bestickningarne i de flesta valdistrikter bedrifvas med den största öppenhet. Man framhålle endast alltid, huru nödvändigt det är att afskaffa dessa missbruk, för att återställa parlamentets karakter, och det är temligen tydligt, att det icke kan falla sig svårt att bevisa detta, endast man allmänt fäster uppmärksamheten derpå RYSSLAND. I den nordtyska pressen råder för närvarande ster förbittring mot ryska regeringen, med anledning af de åtgärder, som under innevarande år utgått från Petersburg angående befrämjandet af ryska språkets utbredning i förvaltningen, kyrkan och skolorna, samt att inskränka eller helt och hållet upphäfva den privilegierade ställning, som tyska språket under lång tid åtnjutit i de ryska Östersjöprovinserna. Man torde påminna sig, att kejsar Alexander, då han reste genom Riga — på återvägen från Paris — tilltalade adelsförsamlingen från Kurland, Lifland och Estland på ryska, och uppmanade denna församling att icke förgäta, det den tillhörde ,,den ryska folkfamiljen, ett yttrande, som då väckte stort uppseende och mycken förbittring, enär kejsaren vid dylika tillfällen alltid lörut meddelat sig på tyska eller franska. Skälet, hvarföre kejsaren betonade, att adeln i Östersjöprovinserna icke borde förgäta sina pligter till den ryska nationaliteten, framgick ganska snart af de bestämmelser om det ryska språkets officiella användande, som sedan utkommit. Som den frigaste målsmannen för germanismens faror och för nödvändigheten att införa yska språket i den offentliga undervisninsen och förvaltningen nämnes i de tyska idningarne en viss Szafranow, president i iananskammaren uti Riga och en ifrig anlängare af ryska nationalpartiet, hvilket if tyskarne naturligtvis aldrig betecknas mnorlunda än som , det ultraryska pariet, ,,de moskovitiska fanatici!, o. s. v., lldeles i likhet med de uttryck, som den yska pressen har så godt om för dankarne i Slesvig, ezekerna i Böhmen och olackerna i Posen. De väsendtligaste ätärder, som äro föreslagna och till en del edan genomförda af provinsregeringarne stersjöprovinserna, äro följande: I Riga med cirka 125,000 innevånare, hvaribland 5,000 tyskar) upprättas ett nytt ryskt gymasium; vid de hittills bestående tyska gym— — UnHHnL Är amodolhart ;:A ot