Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1867, sida 2

shvarandra vid en tistelstång, utan stodo bakom hvarandra i cen gaffel. I bergstrakten, der vägarne äro branta och backiga, samt ofta hänga utöfver bråddjup, kan man endast fara på detta sätt, som dock är äfventyrligt nog. Fru Mablers lilla koffert blef fastbunden bak på chäsen, domherrn hjelpte upp henne och barnet samt följde sjelf efter. Betjenten Johan ämnade som vanligt sätta sig på sin plats bakpå domherrns eleganta resvagn. — Nej, inte der, ropade domherrn, —du sätter dig inne i vagnen. Den gamle betjenten måste lyda. Båda åkdonen foro samtidigt ut genom staden Warburgs port. Straxt derutanför, på andra sidan om Diemelbryggan, skiljdes de3åt. Vagnen följde Kasselchaussån, och bergchäsen tog af mat venster till Diemeldalen. Diemel är en vild bergsflod. Den frambrusar från bergstrakten i ett hörn af det preussiska Westtalen, invid furstendömet Waldeck, genomflyter från vester till öster först bergen i Westfalen, derefter det preussiska Paderbornlandet, utgör derefter under en kort sträcka gränsen mellan Preussen och Hessen, inträder slutligen en mil från Hofgeismar helt och hållet i Kurhessen, och fortsätter sitt lopp genom detta land till Karlshafen, der han itfaller i Weser. Från Warburg till näreten af Hofgeismar löper han mellan det ynnerligt höga berg, som kallas Eggel ller Eggegebirge. Bergen höja sig höga, ranta och vilda på dess båda sidor, tundom i enstaka käglor och branter, tundom i långsträckta väggar, hvilka än