Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1867, sida 2

när han reste till badorten Hofgeisma och återvände derifrån. Båda helsade hvarandra. — Förlidet år var ers högvördighet inte här. Ni var väl inte sjuk? — Kriget, kriget, bäste postmästare. — Ers högvördighet har väl inte varit med ute? — Nej, nej, men det omstörtar allt, äfven för dem, som ej draga ut. — Ja, mest för dem, ers högvördighet. Det finnes knappt någon familj, hvars stöd inte är borta. Man kan ej ana allt det elände, som råder bland folket. — Och hvarför, bäste postmästare? Men är general Steinau här? — Nej. Men ett bref till ers högvördighet kom för en timma sedan med Berlinerposten. Ångeläget står det på kuvertet. — Gif mig det. Postmästaren gaf honom brefvet. — Från Gisbertina, sade domherrn då han läste utanskriften. — Hon kommer således icke. Han bröt sigillet och kastade en flykig blick på skrifvelsen. — Hon kommer inte! En börda tycktes falla från hans bröst, och äfven från fru Mahlers. Ian hade sjelf hjelpt frun ur vagnen, tan att tillåta någon af kyparne att göra let. En af dem måste bära barnet. Derfter bjöd han henne sin arm, och förde tenne så vördnadsfullt, som vore hon den örnämsta dam, in i huset och uppför rappan, till det rum, som han låtit anisa åt sig. Kyparne blickade förvånade efter dem, fter den förnäme resenären, som gjorde! dc ( ; ) 1 t I