Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1867, sida 2

— ÅA EV VA 11 CLIIII Dickson C:is skull, än för våra koll gers egen, och framför allt för svensl pressens skull. Det är emellertid med något svårme vi föra denna debatt, emedan vi finn våra hufvudskäl ignorerade, utan det b saker eller ord yttrade i förbigående fran hätvas. Vi hafva blifvit vana vid denn polemik, så att den borde ej förvåna os: men det är dock svårt att förlika sig der med. Vi hafva mot Aftonbladets behandlin af denna sak endast anmärkt, att tidnin gen rubricerat rapporterna rörande krono timmer funnet i Baggböle såg, för tim merstölderna vid Baggböle. Förhållande är nemligen: att här icke finnes en tillstym melse till stöld, hvilket både Aftonblade och allmänheten komma att erfara, blot de gifva sig tid att inhemta kännedon om svarandenas förklaring. Förhållandet är, att det med beslags märke stämplade timret inkommit på så. sen trots kronans egna kontrollanters val j samhet vid timrets afshiljning. De olika märkena kunna icke så särskiljas, att icke ett och annat timmer löper in i oriktig farled, hvadan årligen virke med Baggböle märke nedgår till Umeå sågbolags dammar, och tvärtom. Och när det kommit i dessa dammar, kan det, under stark ström m. m, icke der frånskiljas, utan måste uppdragas i sågen, innan märket kan uppdagas. Rörande allt detta får TI Aftonbladet helt visst besked, när blott svarandena få tid på sig, att afgifva sina förklaringar. Det kunde hända Aftonbladet, genom förbiseende från vare sig leverantörens eller emottagarens tjenares sida, att en packe papper inkomme i Aftonbladets magasin, hvilken ej bordt dit införas. Hvad skulle tidningen säga, om man rubricerade en sådan händelse såsom: tjufgods funnet i Aftonbladets magasiner? Men, siger Aftonbladet, funnes ingen köpare till det olofligt huggna timret, så funnes ej heller någon ärerkare. Ganska riktigt; men Aftonbladet har dervid ignorerat hvad vi dock tagit oss friheten påpeka: nemligen omöjligheten af kontroller, omöjligheten att veta hvad som är lofligt eller olofligt afverkadt. Eller kanske vår ärade kollega kan uppgifva en sådan kontroll. vi framställa följande situation, som torde ganska nära öfverensstämma med verkligheten. Der ligger vid en stor elfs nedre lopp ett sågverk. Uppåt elfven och dess tillflöden sträcka sig milsdjupa skogar på en längdsträckning om 30 å 40 mil, med inga eller obanade stigar. I dessa trakter bo dels bönder, som ega egna skogar, hvilka de få afverka huru de behaga, dels nybyggare, som hafva rätt att afverka mot utsyning på kronans skogar. -Några bestämda råmärken finnas ej. En viss tid på året komma dessa bönler och nybyggare ned till sågverket och itbjuda hvar och en sitt parti timmer. om de tillfrågas: har ni så stor qvantitet immer till egen loflig afverkning? blir naurligtvis svaret jakande, men huru konrollera detta svars sanning? När fällningen är gjord begifva sig sågerkets ombud långt bort till de aflägsna ejderna. Här uppräkna och uppmäta de imret, som ligger i högar, dels i skogen, els vid tlottledens strand. Huru veta m skattebonden fällt och inkört någon el af detta virke från den närbelägna ronoskogen? Huru veta om nybyggaren uggit flera eller andra träd än de ut