Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1867, sida 2

Landsorten. Kongsbacka d. 7 Okt. (Från IL T:ns korrespondent). Marknaden härstädes sistl. Fredag var ovanligt talrikt besökt och handeln med kreatur rätt liflig, hvaremot de ilesta ,ståndspersoner såsom vanligt klagade öfver dålig marknad. Inga särdeles oordningar afhördes, hvilket goda förhållande är att till största delen tillskrifva den omstäudigheten, att all bränvinsutskänkning härstädes är vid marknader och större folksamlingar förbjuden. Annorlunda lärer det tillgått vid det s. k. kreatursmötet, som i nästföregående vecka afhölls vid Breared i Frillesås socken. Nu äro väl innevånarne i Frillesås och dithörande Idala och Gällinge socknar käm ia för att mera än andra nutida amiskor tåla kallt jern, hvadan knilskäringar och dylikt der icke räknas så noga grannarne emellan; men vid sagde kreatursmöte lära rispor beståtts icke alleast åt gamla bekar såsom albetalning gamla skulder, uta ull till och med en och annan pep sskärring hafva fätt sig en minnesruna. Då nu mera än halfva antalet af marknader i städerna blifvit indragna torde böra allvarsamt tagas i betraktande, huruvida man icke med införande i let af de s. k. kreatursmötena på tandet framkallat olägenheter, som i mångdubbelt mått öfverväga de obehag, som voro oskiljaktiga från de nu afskaffade marknaderna i städerna. Att alla stånd-marknader numera saklöst kunna indragas, då, genom den frihet, som nu råder, för handelsbods öppnande, hvarhelst utsigt till någon rörelse finnes, ambulerande handelsmän äro icke allenast öfverslödiga utan utgöra ett riktigt ondt; derom kunna meningarne ej vara delade. Men derför böra icke marknader för omsättning och direkt utbyte af allmogens produkter afskaffas. Också hafva vi fått de s. k. kroatursmötena i stället. I norra Halland äro nu tre sådana af landsh. embetet medgilna, nemligen vid Fjärås kyrka, vid Nycbro samt vid ofvannämnde Breared, och alla hafva de utmärkt sig för slagsmål, oväsen och lön-krögeri, om bränvinsförsäljning vid hvarje dikeskant i närheten och till hvem som ville supa kan kallas lön-krögeri. Å städernas marknader hafva väl, synnerligast medan bränvänsutskänkning der vid dylika tillfällen skedde, oordningar kunnat uppstå; men der fanns dock vakt, polis och häkte i beredskap och verkade till ofogets stäf