Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1867, sida 2

Slutligen uppnådde han Minster, hufvudstaden i den preussiska provinsen Westfalen och säte för provinsens högsta militära och civila myndigheter. Han måste fara länge genom stadens långa gator innan han uppnådde posthuset. På alla gator syntes bleka, ängsliga ansigten. Posthuset var belägradt af hundradetals menniskor. Äfven på hedarne i närheten af Minster hade landtfolket hört den aflägsna kanonaden sedan tidigt på morgonen. AA härom hade ingått till staen. Likasom i hela Preussen, så hade äfven i Westfalen, och isynnerhet i Miänster, alla, som kunde bära vapen, för andra gången dragit i fält på nyåret år 1815 med samma hänförelse som åren 1813 och 1814; det trettonde landtvärnsregimentet från trakten kring Minster hörde till de mest fulltaligga i armen. I staden Minster fanns kanske ingen enda familj, som ej hade någon anhörig i dess leder. Då hade underrättelsen om kanonaden anländt till staden, man såg endast ångestfulla ansigten på gatorna, och hundradetals menniskor hade strömmat till posthuset. Telegrafer funnos då ännu icke i Tyskland. Endast posten eller resande från Rhen eller kurirer, som kommo omedelbart från slagtfältet, kunde meddela något närmare om bataljen; de måste alla inträffa vid posthuset. De kunde visserligen icke flyga likasom dessa ljud under jorden, men ångest och sorg fråga icke efter ,,kunna, lika litet som den brinnande nyfikenheten. — Hvarifrån kommer ni? ropade man till postiljonen.