Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1867, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Angående Sydtysklands ställning till nordtyska förbundet innehåller , Mem. dipl. följande meddelanden, hvilka likväl torde med mycket varsamhet böra mottagas. Det heter nemligen: , Om än storhertigen af Baden, på grund af sina familjeförhållanden med Hohenzollernska dynastien, utan betänkande uppgifvit sitt lilla lands sjelfständighet, är detta likväl icke fallet med konungarne af Wiirtemberg och Bayern. Som man torde påminna sig, förklaradekonung Carl af Wirtemberg under sin vistelse i Paris atttillträdandet till den under Preussens auspicier återupprättade tullföreningen var yttersta gränsen för de eftergifter, som hans regering skulle göra hofvet i Berlin på Pragerfredens område. Då kejsar Napoleon på resan till Salzburg några veckor derefter kom till Wirtemberg, åtföljde konung Carls utrikesminister Varnbiiler honom till bayerska gränsen och begagnade detta tillfälle att protestera mot beskyllningen att vilja kasta Wärtemburg i armarne på Preussen; tvertom törsäkrade han, det han af all makt skulle söka bevara konungarikets sjelfständighet. Rundskrifvelsen af den 7 September gaf hofven i Stuttgart och Mänchen ett nytt tillfälle att visa huru det är deras fasta beslut att motsätta sig hvarje pression från Preussens sida. , Beobachter, det wirtembergska kabinettets organ, gör sig af denna anledning lustig öfver Bismarcks patriotism och förklarar att Bayern och Wirtemberg skola blifva mindre lätta att komma öfverens med än storhertigdömet Baden. Samtidigt härmed har en stor solkförsamling i Stuttgart uttalat sig för förkastandet af den med Preussen afslutade allianstraktaten och militär-konventionen, och ,,Beobachter antyder, att de wirtembergska kamrarne, som snart skola sammanträda, äfven skola uttala sig på samma sätt. Härtill kommer äfven att Varnbiiler och Hohenlohe blifvit eniga om ett svar, som Wirtemberg och Bayern skola lemna på Bismarcks cirkulär. Detta svar skall visa, att det intryck, som cirkuläret gjort, är långt ifrån det, som Bismarck synes hafva väntat. FRANKRIKE. Med afseende på Frankrikes framtida politik är man fortfarande hänvisad till rykten, och dessa strida ganska ofta rätt mycket mot hvarandra. Krigsoch fredspartierna strida så väl i pressen som i kejsarens omgifning, och så göra äfven vännerna af det politiska framåtskridandet och deras motståndare. Fredsvännerna sammanfalla mestadels med försvararne af landets inre frihet, under det de krigslystna bekämpa de politiska reformerna. Om kejsarens åsigter är man osäker, och ständigt uppdyka derföre nya rykten om hemligt tillkallande af framstående män till Biarritz, om ministerkriser, ministerombyten och alla slags nya kombinatio