Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1867, sida 1

4 om 11 D1JAT RT 8— dagen för underrisningens vigtiga sak; letta lifliga deltagande utvisar nemligen, att äfven massan af nationen fått ögonen öppna för den omätliga inflytelse för litvet, som skolanutöfvar, — en inflytelse högst välgörande, om skolan rätt skötes, högst skadlig, om skolan illa handhafves. medvetande af denna allmännare uppmärksamhet, som numera egnas undervisningen, sträfva också hennes målsmän med förtruten verksamhet för densammas allt större utveckling och fullkomning samt utsträckning till samhällets alla lager, alla Udrar och kön. Härom vittna de lifliga debatterna på riksdagen, de i större eller mindre skala rätt ofta förekommande mötena af inspektörer eller lärare, de för speciellare undervisningsfrågors behandling tillsatta komiter, den mängd af uppsatser i hithörande ämnen, som förekomma såväl i de allmänna tidningarne, som särskildt i den enkom för detta ändamål utkommande psedagogiska tidskriften, samt de noggranna ärsberättelserna. Utan tvifvel sytta alla till samma mål för undervisningen, nemligen de undervisades utbildning till sann religiositet, klar kunskap och medborgerlig duglighet; men att åsigterna om medlen för detta ändamäls vinnande skulle vara i allo öfverensstämmande, det var väl knappt möjligt, ej ens önskvärdt. Ingen må dock göra anspråk på ofelbarhet; aldraminst göra vi det, då vi nu gå att redogöra för våra åsigter i en särskild del af detta rika ämne, hvars utredande i sin helhet alldeles icke här åsyftas. Folkskolan, särskildt den högres, förhållande till elementarläroverken har såväl förut, som sednast på förra riksdagen varit föremål för meningsstrider, som med mycket intresse följts af allmänheten. Frågan om borttagandet af elementarläroverkens 2 lägsta klasser samt dessas ersättande genom folkskolan föll kanske förnämligast för det inkastet, att folkskolan ännu stode på en alldeles för låg ståndpunkt härtill. Måhända var detta inkast berättigadt för närvarande, men med den raska utveckling, hvaruti folkskolan onekligen är stadd, torde man kunna hoppas, att den snart nog fullkomligt bör kunna ersätta de omnämnda klasserna, hvilka då också böra bortfalla, likasom äfven med dem alla två-klassiga elementarläroverk samt eneller två-klassiga pedagogier. Det är egentligen ett bevis för nödvändigheten att upphäfva dessa sistnämnda läroverk och i deras ställe inrätta högre tolkskolor, som vi härmed vilja söka lemna. Framför oss ligga årsberättelserna om läroverken i Göteborgs Stift 1865—1867, ur hvilka åtskilliga intressanta uppgifter och märkvärdiga sammanställningar kunna hemtas. För undvikande af vidlyftighet skola vi endast fästa oss vid de i Göteborgs närmaste grannskap befintliga läroverken i Kungsbacka, Kongelf och Marstrand, samtliga tvåklassiga. Läroverksstadgan af 1859, såsom den genom kongl. kungörelsen af den 12 Maj 1865 blifvit modifierad, tyckes hafva blifvit ganska noggrannt följd i Kongelf och Marstrand äfvensom i första klassen i Kungsbacka, hvaremot i andra klassen derstädes undervisningen utsträckts vida öfver de i nämnda stadga föreskrifna ämnen och pensa. Följderna af denna, i och för sig visserligen respektabla, laglydnad måste emellertid förefalla något egendomliga. I första klassen användas sålunda 6 timmar i veckan, d. v. s. !(; af hela lärotiden, på tyska språket, och detta med barn, af hvilka vid deras inträde i skolan ej fordras större kunskap i modersmålet, än redig innanläsning. Deremot förekommer i denna klass (med undantag af Kungsbacka, i strid mot skollagen) alldeles ingen undervisning i historia, oaktadt sannolikt en ieke obetydlig del af lärjungarne förut genomgått solkskolan och der fått inhemta första grunderna af svenska historien. Iemlexor få till undvikande af den så mycket omtalade öfveransträngningen i första klassen icke förekomma, fastän sådane begagnas både i folkskolan och till och med i småskolan; rektor vid Kongelss paedagogi har också i sednaste årsberättelsen öfver detta besynnerliga förhållande yttrat några tänkärda ord. I andra klassen genomgås förnämligast de i läroverksstadgan för denna klass upptagna pensa, om ock med någon utvidgning för en och annan lärjunge, hvarom det heter i den sista borattelsen från Marstrand, avi ,med dem, som önskat vidare fortsätta sina studier vid härvarande läroverk, har undervisningen fortsatts till den utsträckning, som varit förenlig med läroverkets ändamål. Detta ändamål har alltså ansetts vara att bereda lärjungar för inträde i ett högre läroverks didje eller 4:de klass, — ach annorlunda har det väl icke kunnat uppfattas, då samma stadga skolat för dessa läroverk gälla till efterrättelse som för de 7:klassiga. (Att dock i Kungsbacka ett annat förfaringssätt följts, och hurudana följderna deraf blifva, skola vi längre fram visa). A andra sidan må man ej undra deröfver, att föräldrar och målsmän finna det hårdt och svårt, att de barn, som de anförtrott åt den offentliga skolan, der skola upptaga tiden och förnöta sina krafter på hvarjehanda onyttigt kram, under det att de för beständigt hållas tillbaka vid begäret att) 1— 22442 7242