Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 2

varit dyrt krig. Att Ryssland har en stor framtid är onekligt; men det lider för ögonblicket af en indisposition. Förslag till Föreningsakt mellan Sverge och Norge. Utarbetadt af den genom en kongl. resolution af den 6:te Februari 1865 tillsatta komitön. (Forts. fr. föreg. n:r.) 4. Om rikenas förhållande till fremmande makter. 20. Konungen har rätt att börja krig och afsluta fred; ingå och upphäfva förbindelser, traktater och andra öfverenskommelser med fremmande makter; sända och emottaga gesandter, samt utnämna och erkänna konsuler. Dessa samt öfriga angelägenheter, som angå förhållandet till utländska makter, låter konungen bereda och behandla på sätt, som han finner tjenligast, men med iakttagande af hvad här nedan stadgas. 8 21. Vill konungen börja krig eller afsluta fred, skall han i det unionella statsrådet framlägga de grunder och omständigheter, som med anledning deraf böra tagas i öfvervägande, och deröfver inhemta betänkanden från hvartdera rikets hela statsråd, samt — om tiden det tillåter — fullständiga berättelser om rikenas tillstånd i afseende på finanser, försvarsmedel m. m. Konungen sammankallar derefter af sina rådgifvare från båda rikena så många som finnas, eller efter omständigheterna kunna komma tillstädes, till ett utomordentligt statsråd, hvari de ofvan omtalade betänkandena och de afgifna berättelserna för honom föredragas. Hvar och en af de närvarande statsrådmedlemmarne skall då till protokollet yttra sin tilleller afrådande mening, hvarefter konungen har rätt att fatta och utföra det beslut, som han anser vara gagneligast för rikena. 1. Anser konungen nödvändigt att träffa några förhållningsreglor mot fremmande makt af sådan beskaffenhet, att med skäl kan antagas det ett krig skall utbryta; eller rikenas krigsmakt eller en del deraf skall försättas på krigsfot: eller att lyfta något af de i 5å 38 omtalade krigskreditiver; eller om han vill afsluta eller upphäfva förbund, traktat, konvention eller annan liknande öfverenskommelse med fremmande makt, då skall — äfven om ämnet angår omedelbart endast det ena af rikena — frågan komma till afgörande i det unionella statsrådet. 2. Detsamma gäller äfven när det föröfrigt är fråga om att konungen — angående förhållandet dl fremmande makter — skall fatta ett beslut, som tillika inverkar på afgörandet af en sådan inre angelägenhet, som i allmänhet bör behandlas i statsråd. 3. Förberedande beslut, angående de i ÅJÅ 2 afhandlade frågor, äfvenså angående sådane öferenskommelser med fremmande makter, som icke äro af politisk natur, skola likaledes afgifvas i det unionella statsrådet, såframt konungen ej finner omständigheterna fordra, det frågan behandlas på sätt i Å. 24 bestämmes. 4. I det unionella statsrådet föredragas och afgöras äfven frågor om tillsättande och afskedande af de utrikesministern underordnade embetsoch tjenstemän i utrikesdepartementet; om ordnande af konsulatväsendet och användande af de detsamma beviljade medel; om tillsättande och beviljande af afsked åt konsuler, såvida ej med deras embete är förenad en diplomatisk tjenst, i hvilket fall saken behandlas så som här nedan i 24 bestämmes; om erkännande af fremmande makters konsuler eller återtagande af ett sådant erkännande, samt om åtals anställande mot de i 5 67 M 2 omnämnde embetsoch tjenstemän, i de fall konungens beslut derom affordras. 8 23. I det unionella statsrådet skola frågor, som angå förhållandet till utländska makter, föredragas af utrikesministern. Om frågan vidkommer omedelbart blott det ena riket samt icke är af politisk natur eller för öfrigt af den beskaffenhet, att beslutandet kan få inflytande på de förenade ri nas politiska ställning, förhålles dock med f dragningen såsom om frågan hade behandlats i det resp. rikets serskilta statsråd. Huruvida betänkande i sådant fall skall inhemtas från det andra rikets statsråd, hindras ej af föreskriften i S 17, utan beror på hvad konungen derom bestämmer. När en fråga, som vidrörer förhållandet till fremmande makt, tillika angår sådana angelägenheter, som det i allmänhet tillhör en annan statsrådsmedlem än utrikesministern att föredraga, åligger det hvar och en af dem, såvida frågan rörer hans embete, att förbereda den till föredragning. 8 24. 1. I andra än de i 88 21 och 22 anförda fall skall konungens beslut — när frågan angår förhållandet till fremmande makt — afgifvas efter föredragning af utrikesministern samt i närvaro af en serskildt tillkallad medlem af svenska statsrådet och norske statsministern. Detsamma gäller äfven om ärenden, som angå utnämnandet, förflyttandet och entledigandet af gesandter samt andra embetsoch tjenstemän vid ambassaderna, eller användandet af de till diplomatiska angelägenheter beviljade medel. 2. De närvarande statsrådsmedlemmarne skola till protokollen, som underskrifvas af dem, afgifva sina råd. Den serskildt tillkallade svenske statsrådsmedlemmen samt norske statsministern skola gifvas tillfälle att lära känna alla dokumenter, som beröra de frågor, till hvilkas afgörande de äro kallade, såväl som med allt, som angår expeditionen af de fattade besluten. 3. År den norske statsministern i något af de fall, som i denna 3 omtalas, förhindrad att vara tillstädes, så tillkallas i hans ställe en annan medlem af norska statsrådet. 4. För de medel, som användas till hemliga ändamål, aflägges räkenskap för konungen ensamt. I protokollen anföras endast utgiftsbeloppen. 8 25. Finner konungen tjenligt att låta någon af dei 24 omförmälda ärenden föredragas i det unio