Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 2

ill generalen. Han satt sorgsen och nedvöjd vid eldstaden, tröstande sina gråtanle vänner. KL 6 förde man honom unler soldateskort till stationen Luciguana. Major Basso, ingeniör Barborini och jag ogo plats i vagnen hos generalen och foro med extratåg till Florens. På stationen Vistoja tillsade man oss, att general Garibaldi var den ende häktade och att vi andre kunde gå hvart vi behagade. — Garibaldis sednaste proklamation, som han skref i kupten mellan Sianalunga och Florens, och som offentliggjorts af Delvecchio, har följande lydelse: ,Den 24 September. Romarne hafva alla slafvars rättighet att resa sig mot sina tyranner, presterna. Italienarnes pligt är att bistå dem, och jag hoppas, att de skola göra det, äfven om ett femtiotal garibaldiner blifvit häktade. Framåt fördenskull i edra ädla beslut, romare och italienare! Ilela verlden ser på eder, och när J utfört edert verk, så framträden med upplyftad panna och sägen till nationerna: Vi hafva befriat det menskliga brödrasamfundet från dess mest afskyvärde fiende: påfvedömet. G. Garibaldi. Enligt Indöpendance har man med det första att vänta ett manifest från konung Viktor Emanuel till hela nationen. STORBRITTANIEN. Med anledning af de farhågor, som mötet på Krim mellan kejsar Alexander och Fuad pascha väckt i England, skrifver Daily Telegraphs korrespondent i Berlin: ,Jag tror alldeles icke på något krig i orienten, och mina ord hafva vigt, emedan jag bättre än allmänheten känner den verkliga ställningen i utlandet. Ryssland har visserligen lustar till orienten, men kan endast i stor stil göra dem gällande: balfva åtgärder äro omöjliga för det, och det är faktiskt ur stånd att föra ett långvarit dyrt krig. Att Ryssland har en stor framtid är onekligt; men det lider för ögonblicket af en indisposition.