Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1867, sida 2

0)de det ryska anbudet och underraltäac ett memorandum kabinetten i Wien, Paris och London om innehållet af öfverläggningen i Livadia. FRANKRIKE. En pariserkorrespondens till Kölnische leitung meddelar, att utrikesministern de Moustier genom den rörelse, som PBisnarcks cirkulär af den d. 7 Sept. framkallade i franska pressen, skall hafva känt sig föranledd att utarbeta ett slags svarsnot eller rättare cirkulär-depesch till Frankrikes diplomatiska agenter i utlanlet. Utkastet till detta cirkulär skall han hafva författat i samråd med Rouher och skickat till kejsar Napoleon i Biarritz, som mellertid ansäg det ändamålsenligare att med tystnadens vältalighet besvara Bismarcks skrifvelse. Utkastet blef dock icke uldeles obegagnadt; man gjorde af detsamma en tidningsartikel, som offentligjorts i ,,Patrie under rubriken: Irankike gentemot Tyskland, och hvari man land annat läser: ,,Det gifves i Preussen tt parti, som man med rätta kan kalla iktionspartiet och som på grund af sin alrikhet och sina medlemmars ställning nar stort inflytande. Dess program går rst och främst ut på att grundligt fullinda det tyska enhetsverket. Vore det in, strängt taget, oriktigt att anse detta parti för likbetydande med sjelfva preussiska regeringen, måste man dock erkänna, att det ofta tvingar regeringen att ästa afseende vid sina åsigter och förskaffa det en i ögonen fallande tillfredställelse. Till de vanliga konstgreppen hos le män, om hvilka vi här tala, hör det nu att vid hvarje tillfälle indraga Frankrikes namn med i spelet och uppstämma rop öfver denna magts föregifna benägenhet att blanda sig i Tysklands inre angelägenheter. Man hoppas nemligen, att de enskilda tyska staternas nationalkänsla skall, under trycket af detta spöke, afstå från ett visst motstånd, som annars icke vore så lätt att öfvervinna, och att det tyska enhetssträfvandet skall påskyndas af tanken att man måste vara beredd på alla eventualiteter. Vilan, franska regeringen har aldrig, när det varit nödvändigt att yttra sig, dolt hvad hon tänker om den ställning, som framkallats genom förlidet års krig. Det utslag hon i saken förkunnat motsätter sig i intet hänseende tyska folkets berättigade sträfvanden, innehåller intet förbehåll, som hotar att störa dess politiska omdaningsarbete. Men fastän franska regeringen icke har något skäl att öka antalet af Preussens inre svårigheter, anser hon ej heller för sin uppgift att minska dem till sin egen skada. Man kan derför inse, att hon just icke förhastar sig med att gynna de ofvan omtalade beräkningarne, och att hon icke finner det ändamålsenligt att uppträda på det sätt, som man så gerna tillvitar henne, och hvarigenom hon endast skulle gå ett parti tillhanda, som ådagalagt så föga billighet i sina omdömen om utländska magter. I Paris går åter rykten, att Drouyn de Lhlitys skall blifva utrikesminister. En korrespondent till Indpendance belge beättar, att hans vänner anse hans utnämning som nästan säker, och att han under den sistförflutna tiden flitigt brefvexlat med kejsaren. Före dennes återkomst från Biarritz väntar man dock ingen förändring i ministeren. Möjligt är, att man afvaktar resultatet af den nya sammankomsten med kejsaren af Österrike, innar något beslut fattas, och först dörefte väntar man, att Benedetti återvänder til Paris. ITALIEN. Den i Florens utkommande tidninger Riforma meddelar en berättelse af Pietr Delvecchio, en af Garibaldis följeslagare om dennes arrestering, hvilken berättels i flera hänseenden afviker från de föru bekanta och har följande lydelse: Enil jag ledsagade generalen på hans sista res: till Arezzo och bevittnat hans arrestering vid Sianalunga, tror jag mig kunna lemn: noggranna upplysningar om enskildhetern: vid denna tilldragelse. Måndagen den 2: Sept. reste general Garibaldi omedelbar från Avezzo till Sianalunga, en liten sta tion, som är belägen på en leende höj mellan Siena, Arezzo och Orvieto. De hade de gode innevånarne någon tid vän tat på honom, och han begaf sig dit en dast för att uppfylla ett gifvet löfte. De 24 kl. 5 om morgonen blef det hus, hvar generalen sof utan att hysa den ringast misstanke, omringadt af 37:de insanterireg som kommit dit från Orvieto. En löjt nant, som begaf sig upp i första vånin gen, fann Garibaldi i sängen, just i be grepp att stiga upp för att taga ett bac samt räckte honom arresteringsorderr hvartill generalen endast svarade: Till låter man mig att bada dessförinnan? Detta medgafs. Emellertid hade jag. sor