Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1867, sida 1

Bref. (Till Red:n af IIand.-Tidn:n.) Paris d. 14 Sept. 1867. Uti witt förra bref talade jag uteslutande om fransyska konstafdelningens största taflor — jag vill i dag vända mina ord omkring arbeten, hvilka, ehura af små dimensioner, dock sannerligen ej gifva salongernas storheter något efter — man ser dem ej förr än man kommit alldeles inpå dem, men de hafva stor magnetisk kraft att draga det af konstifver elektriserade publicum till sig. Vid inträdet i franska salarne hör man från alla grupper frågor på all verldens språk: , Hvar sitter Meissonier? Han skall vara i ena salen och Gröme i den andra. Så är det ock — på motsvarande platser å högra eller venstra långväggen, allt efter inträdets beskaffenhet, sitta dessa båda förträffliga konstens kämpar i hvar sin sal — de liksom mana hvarandra ut på strid och täflan. Trängseln är alltid stor kring dem, så att de lida ingendera nöd på beundrare och goda sekundanter. Deras namn klinga nästan bättre och gå nästan längre i den bildade verlden än deras, hvilka jag i mitt förra bref så oförskräckt skickade upp mot höga norden. Kanske tager jag dem således ej alldeles riktigt uti deras tur i betraktande; men det stora är det stora värdt, och de fördöma mig visst ej för att de komma i andra träffen uti min uppställningslinie. .Meissoniers talent är öfver allt vanligt beröm— säger en fransk kritiker. — Han har fullt rätt häruti, ty sedan man lärt känna honom som konstnär i allmänhet af hans många olikartade arbeten, och ej blott som målare af några små bilder en miniature, så finner man först hans egentliga betydelse och storhet. Man behöfver blott hafva sett några teckninsar af mannen, för att högt beundra honom: de äro raska och djerfva, kanske ibland något öfverdrifna, och påminna i de flesta fall ofantligen mycket om hvad vi i denna konstgren i Sverge sett utfördt af vår utmärkte tecknare C. Wahlbom. Här på expositionen är Meissonier reprezenterad genom 14 taflor, alla utförda så ätt i de flesta af dem räcka ej de bästa ögon i verlden till att genomskåda de ina detaljerna — och ändock är behand