Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1867, sida 3

Rättegåängsoch Polissaker. (Från Stockholm.) Mordet å fröken Laurell. I Måndags hölls åter förhör med häktade Friberg, anklagad och misstänkt för delaktighet i det ohyggliga mordet å fröken Lavrell. Aftonbladet berättar om detta förhör följande: En märklig förändring har nu inträdt med Friberg. Han syntes ha kommit till full insigt om den mängd svåra omständigheter, som vittna mot honom, och följde derföre med ängslig vaksamhet målad i sitt ansigte hvarje fråga, som. ställdes på honom, och hans förra talförhet hade efterträdts af en Åafs fåordighet. Han har förut gjort sis skyldig tillmotsäsande uppgifter, och i den mån dessa nu upprepades, och granskades; förrådde hans stirrande, besynnerliga blick en inre oto. Hans: uppträdande förrådde: emellertid, att han fattat den föresats att: fortsätta sitt nekande och endast göra erkännanden i den mån: han finner sig öfverbevisad. Polismästaren visade honom till en början den trekantiga, tillspetsade filen, hvilken Margareta Larsson begagnat såsom mordvapen och hvilk Friberg, enligt hennes påstående, skulle hväss: på Onsdagsmorgonen, innan han begaf sig till Drottningholm. Denna uppgift påstod Friberg vara sanningslös och uppdiktad af Margareta Larsson, för att inblanda honom i det af henne begångna brottet. Det ifrågavarande verktyget sade sig Friberg hafva begagnat vid sitt arbete, och han hade ofta hvässat detsamma, men ej på Onsdagsmorgonen. Polismästaren anmärkte, att denna omständighet kunde ledas i bevis och förehö Friberg, hurusom dennes lögner icke gagnade, utan tvärtom skadade hans sak. — Friberg fick vidare redogöra för sina förehasvanden på Onsdagen och anledningen till att han då begifvit sig till Drottningholm. I detta afseende uppgaf den tilltalade, att han öfverenskommit med en bekant vid namn Boström, boende 1 Bödelsbacken, att de skulle följas åt till Drottningholm, då Friberg fick en rock, som han lemnat bort till lagning, färdig. Såsom anledning till utflykten uppgaf han, att Boström skulle besöka sin sjuka moder, som bodde i närheten af Drottningholm. Först på Onsdagsmorgonen, då rocken blifvit färdig, hade Friberg, som uppehållit. sig en stund på Ilötorget, träffat Boström, då de öfverenskommit att företaga utfärden. Friberg hade emellertid först gått hem och tillsagt Margareta Larsson derom, som skulle yttrat: ,,Ja, res du gerna; du behöfver komma ut och roa dig, dervid hon gifvit honom 1 rår. Friberg hade sedan följt Boström hem, hvarefter håda begifvit sig ned till ångbåtshamnen vid Riddarholmen. De hade kommit för sent för att komma med 11-båten. hvarför de måst vänta till kl. 12. På qvällen mellan kl. 1—12 8 hade Friberg återkommit hem. Margareta Larsson hade då varit ute samt kommit hem en stund sednare. I sin bekännelse har Margareta Larsson uppgifvit, att vid hennes hemkomst främmande personer skulle befunnit sig i rummet, så att hon icke fått tillfälle tala vid Friberg och säga honom, att mordgerningen då ännu icke var utförd. Hon hade endast kunnat genom en hviskning antyda detta för Friberg, hvilken dervid knuffat till henne och fästat hennes uppmärksamhet på det oförsigtiga i hennes beteende. Med anledning häraf tillfrågades Friberg, hvad Margareta Larsson hviskat i hans öra. Äfven sanningen häraf bestred Friberg, upprepande sin beskyllan mot Margareta Larsson, att hon af arghet angifvit honom för delaktighet i brottet. Polism.: Men du är öfverbevisad om att ett par timmar efter mordet hafva mottagit åtskilliga blodstänkta kläder, som tillhört den mördade, och som du försålde. Frågade du icke Margareta Larsson, hvarifrån detta blod kommit? Friberg: Jo, och hon svarade att hon haft näsblod. Polism.: Frågade du icke äfven hvarifrån hon fått. kläderna, och hvarföre gick du och sålde dem? Friberg: Hon bad mig att jag skulle göra det. Jag har ofta sålt gamla kläder åt henne, utan att taga reda på hvarifrån hon fått dem.