Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1867, sida 1

Col la Croix (i Cottiska Alperna) till Gap och genom Rhönedalen till Marseille. SCHWEIZ. ,Timest meddelar tvenne längre korrespondenser från Geneve af den 10 och 11 dennes, hvilka lemna upplysningar om de elementer, af hvilka fredskongressen varit sammansatt, samt om skälet till schweizarnes opposition mot denna församlings beslut. Nästan hvarje land i Europa — heter det i Times — har varit representeradt på detta egendomliga möte, men det förtjenar anmärkas, att isynnerhet ryssarne, som för närvarande uppehålla sig mycket talrikt i Gentve, i allmänhet betrakta kongressen med misstroende, samt att ingen af dem, som kunna uppehålla sig i sjelfva Ryssland, har vägrat mottaga en plats i komiteen. Det ryska underutskottet består af bekanta social-den okrater, nemligen skalden Ogaress, som tillika med Verteen utgifver den revolutionära tidningen , Klockan i Genöve, Bakunin, hufvudledaren för det blodiga socialistiska upproret i Dresden (Maj 1849), samt Veruloff, utgifyare af en filosofisk tidskrift i Paris. Polackerna äro representerade af grefve Hauke, från insurrektionskriget 1863 bekant under namnet Bossak, än vidare Josef Cwiercaakiewicz, hvilken samma år var verksam som den hemliga polska nationalregeringens agent i London, och en viss Bulewski, likaledes en af de mera framstående deltagarne i 1863 års uppror. På kongressen i Genöve lät Bulevski genast den 10 utdela en brochyr, i hvilken han protesterar emot att sluta fred med dem, ,,som söka undertrycka friheten, upplysningen och de menskliga rättigheternaå. Om detta icke behagar kongressens medlemmar, säger Bulewski, ,,skall man finna polackerna bland de stridande på valplatsen. Vid Garibaldis högtidliga intåg i Geneve (den 9) hade polackerna mött med sin fana inhöljd i sorgflor, men polisen fordrade, att denna demonstration skulle uppgifvas, hvarötver en häftig tvist uppstod, som slutade med, att polska fanan behöll sitt sorgflor. Den franska fanan var en trikolor, men utan den kejserliga örnen; den tyska flaggan var det svartrödt-gula baneret från 1848. Om Garibaldi yttrar korrespondenten till ,,Times i sin första skrifvelse: , Garibaldi lemnar Geneve redan i morgon. Han synes urstånd att stå ut med så mycken ansträngning och är redan utmattad af de evinnerliga visiterna och kontravisiterna. Alla vilja se honom, antingen de höra till fredens eller krigets män. Då en eller annan revolutionsman, som för närvarande är utan sysselsättning, frågar honom om råd, säger Garibaldi, utan afseende på hans nationalitet, att han endast skall hålla sig färdig att marschera mot Rom. Efter Garibaldis förmenande leda icke allenast alla vägar till Rom, utan sjelfva Rom leder till allt. ,, När först den romerska frågan har kommit i ordning, sade han i dag på morgonen, skall allt öfrigt reda sig helt och hållet af sig sjelft. Vi måste aftvätta denna sista fläck. Garibaldi lärer icke blott tala med talrika militära och politiska vänner och beundrare, utan måste äfven emottaga blomsterbuketter af enthusiastiska unga damer och välsigna en mängd små barn, som föras till honom. Utanför hans hotell ropar det församlade folket hans namn och önskar se honom; när han så kommer ut på balkongen och tilltalar mängden, utbryter den i enthusiastiska rop; att han blifvit vald till hederspresident för kongressen, betraktar man icke som någon sak af vigt, enär Garibaldi, efter hvad som säges, redan förut lärer vara hedersmedlem af 200 sällskaper i och utom Italien. Ett af de första besök, som Garibaldi aflade, var hos den ofvannämnde polske insurgentchefen Bossak, hvilken han i folkets närvaro tilltalade med följande ord: ,,General, en vän kommer för att besöka Er, Om än det jesuitiska och diplomatiska Europa har svikit polackerna, skall demokratien dock aldrig glömma dem. Om förhandlingarne i kongressens åtskilliga möten meddelar , Times korrespondent en del enskildheter, som tydligt nog bemr ur —