Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1867, sida 1

icke stod i någon slags relation, blefvo våra sångare behandlade på ett ytterst elegant vis, och man erkänner allmänt att deras sång var effektsull. Man hade dock kunnat fått emotse något mera omfattande af åtskilliga, än som nu kom sångarne till del, t. ex. af den svenska legationen, hvilken tyckts lefva i okunnighet om att en svensk kör fanns i Paris. Från detta må dock fritagas de yngre medlemmarne, som allt för nyss lemnat vårt land för att det svenska namnet och den svenska sången skulle fallit ur deras minne. Deremot har hr Fahnebjelm anspråk på deras tacksamhet, som kommit under hans ledning. Alla äro lyckliga och belåtna således, och det må ingen förtänka dem. Jag skulle i går telegraferat om deras ankomst hit, men som deras marschrute var bestämd och känd öfverallt, och jag till de stående fraserna: ,sångarne emottogos på bangården med sång och hurrarop etc. — ej kunde foga något som var nytt och pikant, väntade jag med beskrifningen tills i dag. Som sagdt, i går f. m. kl. 10 anlände d:r Arpi för att börja sin mera prosaiska lärareverksamhet, men han reste åter på e. m. till den närmaste stationen Bergsbrunna, för att som härförare leda sina segrande skaror till ovationen, och med de med blommor smyckade sångarne rullade tåget in kl. 2, 6 på stationen. Studentkåren med sina fanor och en stark kör af väl 80 sångare hade ordnat sig på perronen för att helsa kamraterna välkomna. Sedan tåget stannat, uppstämdes ett dånande , Stå stark, du ljusets riddarvakt, kring dina foslerländska sanork, hvarefter studentkårens ordförande med några hjertliga ord helsade dem välkomna till fosterlandet och till Upsala. Derefter uppstämdes ,, Hell dig, du höga nord. Att det hurrades, behöfver ju knappt nämnas. Och så börjades omfamningar, och ,god dag, , välkommen, heders bror, ,har du haft roligt? och dylikt, hördes snart från tusentals läppar. Man släppte nu sångfåglarne lediga; här behöfdes inga värdar, ty här voro de hemma, och inga Pariser-labyrinther funnos, så att de behöfde taga miste om vägen till hemmet, utan med behöriga bärare försedda, drog hvar och en hem till sig, för att en stund få vara i fred och göra toilett till aftonens fest, och inne hos en kamrat, der jag hamnade några ögonblick, fick jag höra de gamla, men sanna orden: ,;, borta är bra, men hemma är bäst! Men låtom oss ila förut till Botaniska trädgården och se hvad vi kunna hafva att bjuda våra — jag höll på att säga gäster — kamrater på. Ljusen börja redan tändas i matsalen — den stora orangerisalen, der våra lagerkrönte doktorer bruka fira sin fest — fem långa bord, dignande af allehanda gudsgåfvor, upptaga sinsden af salen, som för öfrigt på sidorna är smyckad med lefvande vexter. Der utanför i Linnanska salen sitter blommornas tolk, med lagerkransen på sitt hufvud, i en skog af cypresser, och rundt omkring stå , höge gudar smyckade till fest, och ,,Balder, med de ljusa lockar, håller fridspalmen i sin hand. Rummet derinnanför är för tillfället också upplåtet och prydt med fanor på ena väggen i rika draperier. Allt mer och mer folk samlas derute, och ljusen äro. nu tända i flera hundrade kulörta lampor och marschaller, och längst bort blända tvenne hydro-oxygen-ljus hela trädgården och gör den ljus som dagen. Vid 8-tiden, då den rymliga trädgården hvimlade af folk, kom sångarskaran, och under ,, Sjung om studentens lyckliga dag tågade den fram till tribunen, som var upprest i en granskog vid trappan till portiken, och blef der af doc. Engstrand helsad välkommen och ombedd att hålla till godo med hvad huset förmådde. Och så började supten, i hvilken omkring 400 personer deltogo, som det tycktes, och bland dessa en talrik samling damer, hvilka gjorde festen ännu gladare, Sångarne hade visserligen återkommit med seger, men dock ej utan mansspillan, ty af 100-mannagardet räknade vi blott 55 närvarande, och glädtigt blandade med den högtidsklädda mängden af borgare och studenter, militärer, professorer, handtver— OL wwwm 3 ar 4