Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1867, sida 2

der tillochmed furstar, som äta rå sisk! med knif och ej ens kunna stafva sina egna namn riktigt. De ryska magnater, som man ser vid utländska badorter och i hofcirklarne, synas likväl hafva emottagit en hög grad af polityr och förråda ej, åtminstone icke vid en flyktig bekantskap med dem, sin naturliga råhet och fullkomliga brist på humanistisk bildning. Men denna lysande yta är endast ett sken. De högtförnäma familjerna i Ryssland hafva oftast på en gång en tysk, en engelsk och en fransk vårdarinna för sina barn, hvilka sålunda från sin tidigaste barndom utan svårighet lära sig de moderna språken. I alla andra kunskapsgrenar deremot äro de bedröfligt okunniga — med undantag ar latinet, hvilket språk dock först helt nyligen har ingått i ryska skolorna — men klassikerne kan man ej gerna anse egnade att intaga ett större rum i en anständig uppfostran. I ett sådant land kan följaktligen så godt som ingen opinion finnas, och den tillstymmelse dertill, som verkligen existerar i Ryssland, är knappt värd att omnämnas. Tillståndet i ryska kejsardömet är dåligt, om man skall sätta tro till berättelserna af dem, som en längre tid gjort sig bekanta med förhållandena derstädes. Oaktadt pappersmyntet, hvilket sinnes i stor mängd, vanligtvis ej gäller mera än 20—30 procent under egentliga värdet, är handeln till den grad förtryckt och hindrad, att till och med de anseddaste köpmännens välgång och personliga sikerhet nästan helt och hållet beror på den gunst, i hvilken de stå hos någon obetydlig lokalauktoritet. Iföljd deraf har handeln urartat till mängleri. Risken och äfventyret är för stort, för att någon skulle våga inlåta sig i någon större affär. Genom att muta och ackordera med en mängd Tchinovniks kan en köpman hoppas att möjligtvis utföra en affär med framgång; — men han aktar sig för att låta den blifra alltför mycket utspridd, på det att ej — ifall det är någon större och vinstgifvande affär — afundsjukan och vinstbegäret skola uppvakna hos en massa besvärliga och mäktiga personer, hvilkas fordringar det skulle vara honom omöjligt att tillfredsställa utan att ruinera sig sjelf. All handel, som är värd någon närmare uppmärksamhet, har på sednare tiden helt och hållet råkat i händerna på judarne, hvilka, efter en långvarig strid med den mäktiga och eniga grekiska handelskåren, slutligen helt och hållet öfvervunno den och drogo alla affärerna till sig. Orsaken dertill låg isynnerhet i deras sammanhållning, ovanliga redbarhet och framförallt deras öfverlägsna handelskunskaper. Några serdeles inbringande och betydliga affärer gjordes visserligen i början af detta århundrade af några grekiska spekulanter, men högst få eller ingen af dem gjordes af dertill lagligen berättigade köpmän. Den ryske juden spekulerar aldrig. Ryska regeringens olycksbringande inflytande qväfver hans energi och begränsar hans verkningskrets; de obetydliga affärer, som äro honom tillåtna, kan han våga utan risk. Han är vanligtvis vexelagent eller kommissionär, och i det ena eller andra af dessa yrken försöker han alltid att öfverbjuda sina medtäflare. Nästan ingen af de i det vanliga lifvet förekommande affärerna kan komma till stånd utan honom. Han säljer till er egendomar större in månget engelskt grefskap — och han säljer till er brännkol att koka th med! — För honom är ingenting förstort eller förlitet att schackra med! Men i detta osäkra och nyckfulla land får han ej sjelf ega någonting. Han är blott mäklare mellan köpare och säljare — ingenting annat! Intet köp kan ega rum utan hans tillhjelp, men i alla transaktioner spelar han blott ett opartiskt ombuds roll. Han kan tvingas att öfverlemna till styrelsen hvarje rubel han eger; hans enda fasta egendom är det hus han bebor, hvilket han kanske aldrig skulle hafva köpt, om ryska lagarne, angående hyresvärd och hyresgäst, vore så affattade, att en försigtig köpman kunde bo i en hyrd lägenhet. Hans vanliga förfaringssätt är derför alltid att köpa ett hus och sedan belåna det i en hypotheksbank, så nära dess fulla värde, sem möjligt. Under det kejsardömets medel på detta sätt äro systematiskt förstörda, använder hofvet för sin del öfver 2,000,000 ärligen. Det finnes ingen hufvudstad i verlden, hvarest utsväfningar och dårskaper äro till den grad rådande och öfverdrifna, som i S:t Petersburg. Derifrån utbreder sig smaken för detta vilda och försvagan