Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1867, sida 2

arbetena till dem, att det tagit en serdeles väsentlig del deri, samt att det t. o. m. i dessa aktstycken finnas bestämmelser, som äro begärda af Frankrike, till hvilka Preussen endast samtyckt för Frankrikes skull. Detta är en mycket vigtig punkt, med afscende på hvilken grefve Bismarck hittills icke velat göra någon eftergift. Denne statsman medgifver icke att Frankrike, såsom det fordrar, har rättighet att öfvervaka och kontrollera utförandet af Pragerfreden. Han afvisar på det bestämdaste all inblandning af Frankrike, ja t. o. m. dess mest förmedlande och fredliga anmärkningar, under påstående, att enär Pragerfreden uteslutande afslutats mellan tvenne tyska makter och i afsigt att ordna uteslutande tyska intressen, så kan utförandet af denna fred endast stöta på svårigheter i Tysbland, i hvilka ingen icke-tysk makt har rättighet att blanda sig. Detta anspråk af Bismarck är absolut, och han vill icke veta utaf något undantag, nej, han t. o. m. åberopar sig på denna uppfattning, då den franska regeringens representant — någon tid innan förslaget till sammankomsten i Salzburg blef bekant — förelade preussiska regeringen några anmärkningar till förmån för Danmark. TYSKLAND. . Det antipreussiska partiet i Minchen förbereder — enligt , Augsb. allg. 2eit. — en adress till bayerske konungen, , för att göra honom uppmärksam på, att Bayern med sin nuvarande politik och landtdag kastar sig i armarne på Preussen. ,Augshb, allg. Zeit. förklarar en sådan adress för öfverflödig, enär furst Hohenlohe vill göra allt möjligt för häfdande af Preussens sjelfständighet. . SCHWEIZ. Från Gencve meddelas i en skrifvelse at den 4 dennes, att det i flera dagar herrskat ,,den mest seberaktiga rörelse i staden för att få allt i ordning till ett värdigt mottagande af Garibaldi. Fazy hade till bostad erbjudit hjelten sitt präktiga hus vid Quai åu Montblanc. Enligt programmet skulle Garibaldi den 7 dennes afhemtas på ett ångfartyg, och om aftonen skulle han mottagas med allmän illumination. Till den festliga seglatsen voro inbjudningar utfärdade till en mängd fremmande damer. Samtidigt med fredskongressen i Gendve håller en internationell arbetareförening sina möten i Lausanne. Arbetarne ämna en masse att be gifva sig till Gendyve. Som i dag skul. en stor ,internationell broderskaps sest sluta festligheterna. AMERIKA. Soulouque, den eljest som Fuustin I bekante exkejsaren af Hayti, tillhör icke mer de lefvandes antal; han har nyligen aflidit vid 85 års ålder. IIan föddes till slaf i en mulattfamilj, som bodde på södra delen af ön. Ett dekret af 1790 gaf honom friheten, och redan som gosse spelade han en röle i de färgades revolution mot fransmännen år 1803. Under den tid, som följde efter revolutionen, tjenade han som adjutant hos flera generaler, tills han 1820 blef kapten och kom i gunst hos presidenten Bayer. Han avancerade sedan så, att han från år 1846 var divisionsgeneral. Då presidenten Rochå dog blef Soulouque till sin stora förvåning vald till hans efterträdare. Denna utmärkelse kunde han icke bära, ty han började ett grymt krig mot mulatterna och innevånarne i städerna, samt lät utnämna sig till kejsare. Man har i Europa gycklat mycket med den svarte potentaten, som antog namnet Faustin I, lät förfärdiga sig en krona, liknande den Napoleon I burit, och höll en lysande kröning. Napoleon I var hans ideal; han härmade honom i allt, till och med i de minsta småsaker. Den af Soulouque uppbyggda monarkien var en karrikatyr på europeiska förhällanden. Ilan stiftade S:t Faustin-orden och gaf pairstiteln åt 400 af sina landsmän. 4 furstar, 59 hertigar och en mängd grefvar rörde sig med komisk grandezza i den lilla staten och gaf sin kejserlige herre snart mycket att skaffa. Ingen herrskare under medeltiden var så plågad af sina kronbaroner, som Soulouque. Detta jemte hans tyranni gjorde ett slut på hans välde; Gesfrard stötte honom år 1859 från tronen, och republiken återupprättades. Soulouque begaf sig med sin familj och sin förmögenhet till Jamaika, der han förde ett stilla lif och endast utmärkte sig för sin smak för granna kläder. Före sin död förskaffade honom en ny revolution tillåtelsen att få återvända till Hayti, och detta nätt och jemnt i så god tid, att han i sitt sädernesland — Petit Goyave — kunde få sin graf.