Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 1

linnessten, rest åt John Ericsson. På ett näs mellan sjön Långban och den lilla Hyttsjön, omkring 2 mil nor om Filipstad, ligger Långbanshytte gruf fält och masugn. Väldiga stenhopar — s. k. Varp — upptagna ur bergets djup; mörka gruföppningar, här och der fyllda med vatten; långa mekaniska ledningar eller s. k. ,,konster, från vattenhjulen till de olika pumpverken, med deras tysta, dag och natt fortsatta gång; röken ur den väldiga masugnen, en och annan här och der upprest kolmila — allt betecknar ett af dessa urgamla verksamhetsfält för den menskliga fliten, som uppstått i och med den stora epok i mensklighetens bistoria, som inträdde med upptäckten af jernet och dess tillgodogörande. Vermland är måhända vaggan för denna verksamhet inom vårt land, då uppbrytningen af den ännu Jika berömda Pehrsbergsmalmen går tillbaka till sagans tid. Långbanshyttans malmer äro icke mindre värderika, ehuru gruffältet här är mindre vidsträckt än Pebrsbergs. Under det att det sednare ger arbete och uppehälle åt en sammanlagd personal af omkring 2,000 personer, bearbetas Långbanshytte grufvor blott af 50 å 60 arbetare, hvartill likväl komma masugnens arbetare, förvaltningspersonal m. m., så att det är en rätt ansenlig menniskogrupp, som här lefver och verkar. De många, stora och prydliga byggnaderna vittna om ordning och bergning. Deras utseende visar ock, att det är först i en sednare tid detta bättre förhållande inträdt. Vi stanna vid en af dessa byggnader, emedan ett särskilt minne är vid densamma fästadt. Det är ett rödmåladt, tvåvånings trähus. En bred trappa vid den ena gafveländan leder upp till den öfra våningen, hvilken, såsom man lätt finner, är nyligen tillbygd. Men det är den nedre våningen, som hufvudsakligen intresserar oss. I ett af dess tre små rum (hvaraf det ena nu användes till handelsbod) under det gröna torftak, som då skyddade det anspråkslösa huset, föddes bröderna John och Nils Ericsson, hvilkas fader —gruffogden Ericsson — då egde denna gård, intilldess landets svåra tider och inblandningen i en lättsinnig köpmans affärer bragte honom från bergning till fattigdom. Så måste de båda gossarno redan vid 8 och 9 ärs ålder lemna sitt barndomshem. På skiljda vägar hafva de