Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1867, sida 1

lugusti månad. Baremetern med dess Termemeter. Vattenhöjd. of. m kl 26 m kl. 9 . m. LI. 2 e. m. ö Tum Tum Desimaloch Orader. ech drader. — linser. linier. Fet. Tum. 28,42 lig 1 20,40 1i8 is 25,67 1 It18 28,70 YI0 Fis 25,713 JI0Ö —-13 25,03 — 10 is 25,52 TiS 25,41 l 1 25.55 f1 13 25,65 -:in 12 25.10 —l1 12 25.73 13 25.60 — 13 25,50 fn 13 -—.— utfärder säljas äfven biljetter till den stora allmänheten. Som oftast träffas ibland passagerarne råa naturer af ett krigiskt skaplynne, så att man kan få se mindre bataljstycken; men fredstörarne, eller egentligen ,the ringleaders — anstiftarne — nedhraktiseras hastigt och lustigt i skeppsrummet, att der till lustresans slut öfvertänka alla menskliga fröjders förgänglighet. Till en början rådde här mycken förbittring med anledning af Maximilians i Mexiko sysiljering, men nu har den betydligt svalnat. Det härstädes och i Neworleans existerande sällskapet, , Maximilians hämmare, hör man numera mycket litet omtalas. Måhända hafva dessa gynnare slagit hämndplanerna ur hågen, isynnerhet som regeringen är besluten att hindra realiserandået af alla planer att inkräkta mexikanskt område. Deremot säges Fenianismen vakna till lif igen. Några tidningar berätta, att det feniska förbundet omorganiseras. Något annat än humbug blir visserligen ej af alltsammans, och ett nytt komplett fiasko väntar bröderne, ifall de skulle försöka att företaga något. Iluru Irländarne, ett folk som aldrig gör annat än slås och träter inbördes, skulle kunna utföra ett så svårt företag, som att befria sin ,,gröna ö från engelska oket, det är svårt att tänka sig. Skulle de äfven, gynnade af lyckliga konjunkturer, lyckas häri, så skulle de icke väl hafva satt foten under eget bord, förrän de hade hand i hår och knif il strupe på hvarandra inbördes. Då man har så godt tillfälle som här i Newyork, der det finnes hundratusentals Irländare, att kasta en inblick i denna natiens alla skuggsidor, är man benägen ursäkta en ras, som man får höra många amerikanare ständigt upprepa: , Englands förryck, om än aldrig så hårdt, är förlåtigt när det utöfvas mot Irländare. Då akta amerikanarne vida högre den litige, idoge, fredlige tysken, fast hans ill ytterlig nidskhet gränsande sparsamet ej ingår i de förres begrepp. Skanlinaven förvexlas som oftast med tysken, ch han har ej så litet svårt att göra beripligt för sina amerikanska vänner, då råga är om de obildade klasserna af båda ationaliteterna, att han hvarken har eler har haft något med das grosse Vatermd att skaffa, eller, såsom han plägar ttrycka sig, att han ej är någon Dutchvan. Tysken är för amerikanaren Dutchran, och holländaren, som är den sannkyldige Dutchman, afstår gerna denna enämning åt tysken och kallar sig Holmder. Man hör nästan aldrig de obilade klasserna om och till tyskar begagna et rätta ordet ,,German. För denna gången får jag bjuda farväl, en torde snart åter låta höra utaf mig. A. O. ——— —