Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1867, sida 1

i —5 ofantliga skogar 0o. s. v., till ett belopp af vida öfver 1 million specier, hvilket för en norsk bonde helt visst är alldeles ensamstående i våra annaler. Ensamti räntor till penningeinrättningarne hade han att betala omkring 60,000 sp. om året. Under 10 års tid hade han efterhand indragit tjogtals välmående landtbrukare i sina endossementsförpligtelser, och allteftersom skulden tillväxte, spändes kedjan så starkt, att den måste brista så snart en enstaka länk bortföll, och detta skedde, som sagdt, i början af 1865, då Omsted afled. Följderna af den villervalla, som dervid uppstod, fortfara ännu: landets största privatbank skakades i sina grundvalar; jordbrukare, hvilka hvardera egde öfver 100,000 sp., dem de till stor del sjelfve förvärfvat genom arbetsamhet och sparsamhet, måste gå från sina hus och hem och stå nu, vid framskriden ålder, på bar backe. Olyckan är af en fruktansvärd utsträckning, enär den spridt bestörtning och fruktan i de vidsträcktaste kretsar, der så många ansedda och driftiga affärsmän verkat, hvilka sjelfva stodo i mångahanda och vidlyftiga förbindelser, som starkt måste påverkas af desse mäns ekonomiska ruin. Det är obegripligt, att de ovanligt skarpsynta män, hvilka genom slägtskap och vänskap stodo Bredesen nära, under åratal kunde förbli utan aning om ihåligheten i hans affärer och den dåliga grund, hvarpå den af honom upptörda konstiga byggnaden hvilade. Medan han under alla dessa år lefde såsom den store godsegaren, hvilken som den älskvärdaste värd förde ett gästfritt hus för skaror af resande vänner, lät han sina endossenter, som bestodo af hans äldre slägtingar, svågrar och bekanta, underteckna massor af dokumenter med summor, data och endossementstext in blanco, så att ingen af dem sjelf hade reda på, för hur stora belopp han hvarje gång förpligtade sig eller ens i hvilka penningeinrättningar obligationerna diskonterades. En obegriplig blindhet hade slagit alla: den intagande, älskvärde och vackre gamle Bredesen var så ansedd och så obetingadt den kolossalt rike mannen, att sådana bagateller, som att veta för huru mycket eller till hvem endossenterne förskrefvo sig, voro en onödig formsak. Redan ett par år innan katastrofen inträflade genom Omsteds död, började försigtiga affärsmän fästa uppmärksamhet vid den ackumulation af län, som fanns i alla offentliga låneinrättningar på Bredesens namn. Men nu var olyckan, att hvarken dessa inrättningar eller endossenterne vågade draga sig tillbaka, eljest voro konkurs och ruin säkra. Den gloria, som strålat öfver Bredesens namn, bibehöll sig också i mångas ögon, så att allt fortgick i de gamla hjulspåren, i hopp om, att afbetalningar skulle ske genom successiva försäljningar af de många egendomarne. Men oförväntadt inträflade det nämnda dödsfallet, som blottade endossementer för 200,000 sp. hvartill ingen ny endossent stod att finna. Följaktligen mäste både Bredesen och de vigtigaste endossenterne afträda sin egendom till kreditorerne. Nu först fick man ögonen öppnade för lättsinnet hos endossenterne såvälsom hos låntagaren och för den ofantliga skuld, som en enskild man kunnat hopa, utan att ega valuta för fjerdedelen. Vid ett interimssammanträde mellan kreditorerne visade det sig nemligen genast, att Bredesens lösa skuld uppgick till omkring 700,000 sp., och han visste icke ens, hvar han var skyldig många andra stora belopp. Ingen ordnad bokföring fanns, ingen generalkassabok, i hvilken upplysningar kunde sökas; det var ett kaos, omöjligt att reda. Under ett par månader arbetade flera af våra skickligaIste advokater på att hålla boet uppe och söka uppgörelse i godo; men dagligen mötte så många tvister och: svåra rättsfrågor, hvilka skulle ordnas underhand mellan hundradetals intresserade, att affärerna invecklades, och slutet blef boets öfverlemnande till ,,Skifteretten, hvilket genast efterföljdes af de många endossenternas konkurs. Man måste fråga: hur är det möjligt, att: stora förmögenheter