7mDN D D nolikt är, att å ena sidan man i de tvenne sydtyska konungarikena icke är ense med sig sjelf om huru man der skall våga ställa sig under den nya vändning, som sakerna synas taga, samt att det å andra sidan icke ännu är gjordt, utan först nu skall göras bestämda törfrågningar hos dem från fransk och österrikisk sida. ÖSTERRIKE. Flera tidningar i Wien innehålla följande meddelande om deputeradens för Wien Schindlers audiens hos kejsar Napoleon: Julius Alexander Schindler, som tillbringar sina ferier i Salzburg, blef inbjuden att infinna sig till audiens hos kejsar Napoleon den 22 dennes kl. 2 middagen. Denna audiens egde rum på utsatt tid. Kejsaren, civilklädd, mottog staden Wiens deputerade i salongen. Samtalet fördes mestadels på tyska, med några franska afbrott. Efter några personliga meddelanden antog underhållningen en politisk karakter; alliansfrågan blef vidrörd. Kejsar Napoleon yttrade: ,,Jag har kommit till Salzburg med de bästa och vänskapligaste afsigter för Österrike. Kejsaren sporde derefter den österrikiske deputeraden, huru det stod till med utjemningen med Ungern. Schindler svarade: Jag måste förklara, att det anbud, som från Ur gerns sida skett, är mycket ogynnsamt, men i v sta fall måste detta anbud likväl antagas, visserligen icke som en utjemning, men som en kapituJation, så att man omsider måtte kunna erhålla en basis, på hvilken man kan försöka utjemningen. Samtalet rörde sig derefter om nationalitetsfrågan, och kejsaren yttrade i detta afseende: ,Jag anser de slaviska sträfvandena som mycket farliga; de hota Ert fädernesland. Än vidare kom Österrikes finanstillstånd på tal: ,,Jag lyckönskar Edert land — sade Napoleon — till, att byggandet af jernbanor sker på ett energiskt och omfattande sätt. Jag lofvar att använda hela mitt inflytande till anskaffande af de kapitaler, som fordras till utförande af dessa stora projekter. Framåtskridande och kultur fordra vägar, och de snabbaste vägar äro jernvägarne. Schindler svarade: ,,Rikets betänkliga utarmning gör en materiell och ekonomisk förbättring af våra förhållanden till en af de högsta och mest trängande nödvändigheter-. Kejsaren biträdde denna åsigt och tillade: I våra dagar låta folken icke regera sig, utan om de finna sin räkning dervid. För österrikiska armåen spådde kejsaren en vacker framtid. Derefter ötvergick man till de franska angelägenheterna. Kejsaren beklagade, att de bästa afsigter ofta blifva korsade och tillintetgjorda. I Mexiko hade det varit beräknadt så, att resultatet borde hafva blifvit gynnsamt; men han sade sig hafva tagit felt på mexikanarne och tagit deras önskningar om kultur och civilisation för allvar, då deremot de — som det visat sig — hade alla den spanska racens fel, utan att hafva dess förtjenster. Samtalet kom dereftor att ånyo vända sig omkring Österrike. Napoleon berömde den parlamentariska appositionens karakter derstädes och komplimenterade densamma. Konkordatet och de religiösa förhållandena vidrördes icke af någondera parten. Tvenne författare kunna omöjligt samtala en längre stund, utan att vidröra litteraturen och teaterförhållandena. Kejsaren talade om den representation, han ötvervarit på teatern i Salzburg, der man uppfört Halms dram: , Wildfeuer. Schindler bemärkte, att denna dram ingalunda vore någon glanspunkt i den nuvarande dramatiska litteraturen. Kejsaren svarade att det gladt honom att efter så lång tids förlopp åter få se ett tyskt stycke. Han talade om sina ungdomsminnen från Augsburg och ntalade sig till slutet icke särdeles gynnsamt om den franska litteraturens nuvarande tillstånd. Samtalet hade nu räckt öfver en half timma, under hvilken tid kejsaren och Shindler suttit i ländstolar midtemot hvarandra. Vid afskedet yttrade kejsaren: Jag tackar er för de upplysningar, ni gifvit mig, och det gläder mig att hafva lärt känna en af Tysklands framstående män-FRANKRIKE. Temps meddelar att de trupper, som ligga i lägret vid Chalons, efter detta lägers slut, hvilket snart skall inträffa, skola fördelas mellan de franska städerna vid den norra och östra gränsen, ända från Dunkerque till Strassburg, så att hvardera a dem får dubbelt så stark garnison som örut. ENGLAND. Morning Post uttalar sin förvåning öfver, att det engelska trontalet icke med ett ord omnämnde förvecklingarne mellan England och Förenta Staterna i Alabamafrågan. Denna tystnad torde kunna tydas som ett säkert bevis på, att frågan står på samma prekära ståndpunkt som förut, och då denna fråga för icke längesedan bragtes på taliunderhuset, såg lord Stanley sig endast i stånd att förklara, det han ,icke betviflade att se striden löst genom en vänlig öfverenskommelse, En engelsk tidning har nyligen meddelat, det förhandlingarne härom hafva fått ett ofantligt omfång, utan att hafva kommit målet ett enda steg närmare. AMERIKA. Den franska , Monde har bref från