Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1867, sida 1

För vår stackars vän skulle emellertid de sista timmarne af denna dag förflyta vida lugnare och trefligare än han, efter hvad han under loppet af densamma upplefvat, kunnat vänta Då han sent på aftonen inträdde i den vänliga samiljekretsen. emottogs han med en så naturlig välvilja och en så synbar glädje, att dyningarne efter stormen inom honom snart lade sig och han nästan helt och hållet återförsattes i den vanliga känslan af fridfullhet. Sedan man öfverhopat honom med lifliga frågor hur han tillbragt hela den långa dagen skiljd från hemmet, och sedan han redogjort härför på ett visserligen från sanningen något afvikande sätt, fästades hans uppmärksamhet på de båda systrarnas ovanligt glädtiga sinnesstämning, hvilken isynnerhet uttalade sig uti för honom obegripliga anspelningar på förhållanden, hvilka han ännu ej kände, och en lycklig vändning i menniskolifvet. Att man härvid ingalunda hade Jane Norrmanson för ögonen, blef honom snart klart, mer hur mycket han än bemödade sig att utfundera saken och hu skickligt han än sökte locka de båda systrarna och tillochmed deras far att gifva bestämda svar, lyckades det honom dock ej att få den lilla gåtan löst, och först sent på aftonen lyf tades för honom förhänget till den så troget bevarade hemligheten. Sedan de glada flickorna med ett skälmskt ,,god natttagit afsked af honom för dagen och tillönskat honom mycket glada och stolta drömmar, begaf han sig upp på sitt rum, och här öfverraskades han verkligen på ett oväntadt sätt. På hufvudkudden i hans bädd låg nemligen ett stort, med ett kungligt vapen försegladt bref, och då Reinhold tog detsamma i handen, läste han på adressen: , Till kungl. extra ordinarie ) Se H.-I. n:o 197.