Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1867, sida 2

efter ett förslag, som regeringen sjelf framlagt hafva bevarat vår konstitution, och att vi äro förs vissade om att ständigt bevara den. Vi äro så försäkrade derom, att vi hellre vilja dö, än underkasta oss något ok, vare sig på den ena eller andra sidan. Men det ges ännu ett skäl, hvarför vi vilja dricka konungens skål — det är, att våra furstar sjelfva älska friheten så mycket som vi andra. De göra heder, i sanning, åt 89 års revolutiomj hvilken deras berömda stamfar har att tacka för sin uppkomst. Långt ifrån att hafva någonsin vidtagit den minsta åtgärd för att göra intrång på folkets frihet, hafva dessa furstar ständigt gynnat friheten. Så är det också vi på regeringens initiativ hafva fått vår närvarande konstitution, en af de mest frisinnade i verlden. Icke är det dock nog dermed. Våra furstar utmärka sig äfven som de första i kärleken för vetenskapen, de sköna konsterna och litteraturen — liksom ock för denna välvillighet och detta utmärkt angenäma sätt att umgås med menniskor, som tillvunnit dem allas hjertan, äfven utom fäderneslandet. Det är, med anledning af hvad jag nu anfört, för den höge förmannen för denna dynasti, jag har äran föreslå en skål — för hans majestät onung Carl den 15:de. Skålen dracks under de mest entusiastiska bifallsrop, och musiken spelade: ,,Ur svenska hjertans djup. Ir Jules Richard tog ordet och förklarade, att han icke känt, att första skålen här i landet alltid borde gälla regenten. Han beklagade, att han blifvit förekontmen, men kunde dock ej underlåta att, fastän efteråt, säga några ord för att uttrycka sin beundran för Sverges konung, som alltid skyddat friheten. Ilan beundrade honom äfven, emedan konungen var af franskt ursprung, en sonson af en fransk soldat. Vi hafva här funnit, sade hr Jules Richard, att vi kommit i ett fritt land, och att 1789 års principer här gjort sig gällande. Med vanlig värma och liflighet föreslog general Hazelius derefter följande skål för kejsar Napoleon: Mine herrar! Jag har den äran att föreslå en skål för våra gästers monark, för fransmännens kejsare, arftagaren af ett hjeltenamn, krönt af frika lagrar, innehafvaren af den mäktigaste thron i verlden, ledaren af ett intelligent folks öden, de arbetande klassernas verklige beskyddare, ryktbar militärskriftställare, anföraren för en tapper armå, som under hans befäl på Magentas och Solferinos fält återupplifvat minnena af den stora armån och dess bedrifter vid Marengo, Austerlitz, Jena, Wagram. I skuggan af dessa lagrar har kejsaren uttalat sig för freden och i sin hufvudstad församlat Europas regerande furstar för att fira fredens segrar. Vi tillönska honom och hans folk lyckliga dagar, men då vi uttala våra önskningar för den franska nationens utkorade, är jag lycklig, mine herrar, att kunna påminna er, att vi genom en tillfällig händelse äro församlade här på en dag, en ganska märkvärdig årsdag i vårt fäderneslanås historia ; det är i dag 57 år, sedan en fransman genom folkets enhälliga röst blef den svenska nationens utkorade och uppsteg på den gamla Wasathronen, icke genom eröfringens rätt, utan genom sin lyckliga och fransyska värjas yrslige och sålunda blef satt i spetsen för ett folk, hvars frihet icke blott är gammal, utan urgammal. Jag återkallar detta minne, för att egna en hyllning åt den franska äran, som utöfvar ett så mäktigt intryck, att den hänförde ett folk, så aflägset från Europas medelpunkt och till karakteren fast, men lugnt — åt denna ära, som är personifierad i dens namn, för hvilken jag uppmanar er, mina herrar, att tömma en skål, för kejsar Napoleon Skålen dracks med entusiasm under fanfarer, hvarefter musiken spelade ,Partant pour la Syrie. Hr Richard tackade äfven för denna skål, hvarvid han berörde åtskilliga moment ur Frankrikes senare krigshistoria, nämde både Magenta, Solterino och Bomarsund, ja äfven Mexiko, ehuru han om detta ville yttra sig ,med mera modesti. Han måste något opponera sig emot festpresidentens fredliga åsigter. Frankrike ville gerna ännu en gång hafva Magenta och Solterino, och i stället att svara på skålen för kejsaren, ville han hellre uppmana sällskapet att dricka för , Frankrikes första seger. Det lifliga föredraget mottogs med skallande bravorop. Derefter uppsteg hr L. J. Hierta och föreslog i ett längre, sakrikt föredrag en skål för den franska pressen och dess härvarande representanter, hvarmed han omtalade dess inflytande på hans publicistiska verksamhet såsom utgifvare af Aftonbladet. Föredraget åhördes med stort intresse. Hr Fournel svarade på denna skål, hvarefter herr Guilletmot, ledamot af komiten, med värma föreslog en skål för den franska nationen, som mottogs med oändligt jubel och besvarades af hr Tarbe des Sablons. Sedan kaffe intagits, framsattes bålar, ordet lemnades fritt, och den ene talaren efter den andre bidrog att hålla glädjen vid makt. Hr Richard glänste äfven här genom sina nätta och qvicka repliker. Säng och musik omvexlade, och hrr Arnoldson och Uddman tillvunno sig främlingarnes lifliga beundran för sina föredrag — i något olika genre. Sällskapet åtskildes först sent på aftonen. Om man någonsin kan kalla en tillställning lyckad, var det denna. Den af hr Cadier i Thorsdags tillstälda middagen för de franska publicisterne hölls på hr Cadiers vackra landtställe Tivoli vid Brunnsviken, der en grafvård utmärker den plats, der kapellmästaren Kraus hvilar, och der middagenintogs i den salong, som Kraus sjelf uppbygt. Landsorten. Jönköping. Göta hofratt har förordnat: v. häradshöfdingen A. R. Skarin att till början af innevarande ärs hösteting förvalta domareembetet och handlägga skittesmål i Marks och Vedens härader; och e. 0. notarien C. A. R. Lothigius att till början af innevarande års hösteting förvalta domarembetet och handlägga skiftesmål i Bollebygds härad. — Lund. Blifvande fest. Då omständigheterna icke medgifvit, att Upsala-sångarne på annat sätt än genom passerande af Lund denna gång kommit i beröring med Lund. men då deras Iam.