Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1867, sida 2

strat, stadsfullmäktige och skarpskyttekåren samt en afdelning af husarregementet Carl XV. Afresan till Jönköping skedde kl. 1, 12 under salut och lefverop. — Apotekares rätt att begagna destillerinospannor. P.-T. meddelar: Uppå derom gjord framställning har K. M:t funnit godt tillåta, att apotekarne i Stockholm må, jemte de i 8 15 af nådiga förordningen den 17 Maj innevarande är angående vilkoren för bränrinstillverkning i allmänhet tillåtna destilleringspannor, få för sarmaceutiska behof utan asgift å sina apotek begagna ytterligare en destilleringspanna af 30 kannors rymd. — Nya bolag. Regeringen har fastställt bolagsreglor sör Norrköpings arbetareförenings handelsaktiebolag, för ,,Skarpö grufpealtiebolaginom Wermdö socken, Stockholms län, samt för , Mora mekaniska fabriksaktiebolag inom Mora socken af St. Kopparbergs län. — Urdensdekoration. Till riddare af Vasaorden har konungen, enligt norska tidningar, under sin vistelse i Paris utnämnt genremålaren C. Hansen. — De kongl. teatrarne öppnades i Thorsdags afton för denna säsong. Å Stora teatern, der ,Friskytten gass med fru Stenhammar i Agathas och mamsell Harling i Annas parti samt med hrr Willman och Dahlgren såsom Kasper och Max, var godt hus, men ingen annan plats än amfiteatern utsald. A Dramatiska teatern gafs , Sheridan för halft hus. — Konkurs. Grosshandelsfirman Samuel Elliot C:o, som af Stockholms rådhusrätt förliden Tisdag sattes i konkurstillstånd, har nu ingifvit sin stat, upptagande tillgångar, deraf fastighet 160,000, till 306,087 rdr; skulder: rdr 217.:005: 94, pd sterl. 353: 85, prenss. thal. 1,498: 18 samt Hamb. mark bko 35, 266 och ingångna borgensförbindelser 12,500 rdr. Gjorda förluster upptagas till 54,033 rdr. — IIåstoch får-afveln inom Jemtlands län. Rikets ständer hade vid riksdagen 1866 anvisat ett belopp af 5,000 rdr, att användas för befrämjande at en god afvel af arbetshästar och 2,500 rdr till förbättrande af fårafveln inom Jemtlands län; och har regeringen nu lemnat bifall till att de anvisade beloppen skola utbetalas och för det uppgifna ändamålet användas. — Räddning af 11 skeppsbrutna menniskor. Följande detaljer om denna räddning meddelas af Nya Dagligt Allehanda för i Thorsdags: Ångfartyget Thule var stadt på resa söderut från Umeå Söndagen den 18 denn Vinden var hårdt sydlig med tjocka och hög då fartyget kl. 1 eftermiddagen råkade ångfartyget Berzelius, som var stadt på norrgående. Kapten Sundberg å detta senare ångfartyg ropade då till Thule, att 10 man märkts vara stående på det kala och obebodda skäret Bonden, men att det varit alldeles omöjligt att för hög sjö nalkas skäret. Kapten Flory beslöt dock att göra ett försök härmed och satte kurs på skäret, dit han anlände kl. 4 på eftermiddagen. Enär man ej vågade nalkas skäret nära med ångfartyget, i anscende till de svåra och höga bränningarna på stranden, lät kapten F. utsätta ena lifräddningsbåten, hyari nedgingo fartygets styrman samt matroserna Österman och Johnsson, medtagande en smäcker lina, en svårare dito och en lifräddningsboj. Då de kommit nära stranden, var det alldeles omöjligt att för bränningarna kunna landa, hvadan man först tog den smäckrare linan, i hvars ena ända en sandpåse var fäst, och kastade denna upp i land till de skeppsbrutne. Dessa halade till sig linan, i hvars andra ända en lifräddningsboj var fäst, och å denna senare var en svårare lina påstucken. På sådant sätt halades en och en i sender af de stackars menniskorna genom bränningarne ombord i båten, flytande på lifräddningsbojen, hvilken var krängd öfver axlarne. Då 5 personer voro räddade, togos lifräddningsapparaterna ombord i båten, och man rodde ombord med dessa till ångfartyget, som under tiden legat utanför och hållit fram och tillbaka, hvarefter man återvände och utförde enahanda arbete med de återstående. Det ett års gamla barnet räddades på så sätt, att en at karlarne, som trädt lifräddningsbojen öfver axlarne, bet med sin mun i barnets klåder, som betäckte bröstet — nära nog som en Newfoundlandshund plagar bära sig åt — och på sådant sätt tog sig fram igenom bränningarna. Räddningsarbetet påstod under 3 timmars tid, eller till kl. 7 på aftonen. Till och med ett par kistor, som tillhörde de skeppsbrutne, kunde äfven bergas, men af deras båt fanns ej något spår. De räddade voro arbetsfolk från Wasa. De hade varit öfver på svenska sidan i Sundsvall och Hernösand och i den senare staden köpt en ny s. k. skötbåt samt begifvit sig på hemvägen Söndagen förut, den 11 dennes, då de hade pr af storm och lidit skeppsbrott på detta s Thorsdagen den 15:de till påföljande Söndag hade de på första dagen haft helt obetydligt att lefva af, men under de andra dagarne intet; ej en droppe färskt vatten fanns en gång. Endast en flaska Hoffmans droppar fanns, hvarmed de kunde fukta sina torra läppar. Då Thule uppsökte skäret, hade luften lättnat af, men strax efter det räddningen försiggått och alla kommit ombord, tjocknade det så till, att om detta hade inträffat förr, de skeppsbrutne ovilkorligen hade fått dö af svält, enär klippan Bonden är ganska farlig att nalkas under sigtbart väder, ännu mera under tjocka. Kapten Flory vitsordar på det amplaste sin tyrmans och de begge matrosernas särdeles raska sätt att gå till väga under räddningsarbetet, som utfördes med energi och lugn besinning. Lotsfördelningschefen i Umeå, löjtnant Gadelius, som var passagerare med Thule och stadd på visitationsresa, hade med särdeles nit tillbandagätt befälhatvaren vid annalkandet af den öde klippan. De skeppsbrutne, som landsattes i Nordmaling, blefvo sedan af ångfartygets kommissionär öfverlemnade till ortens länsman, för att genom hans försorg hemförskaffas till Finland. — Middagen för de franska publicisterna i Thorsdags gynnades icke, berättar D. A., af vackert väder — i hvilket fall den troligen gifvit anledning till en folkfest på Djurgården — men glädjen blef derigenom så mycket mera koncentrerad, och ingen af deltagarne — och vi hoppas äfven af de ärade gästerna — torde finnas, som ej länge i minnet skall bibehålla denna synnerligen angenäma och njutningsrika dag. General Hazelius fungerade som ,,president de la sfåte och hade vid måltiden på högra sidan om sig den spirituelle mr Richard och på den andra vicomte Coötlegon. Den vackra salongen var festligt smyckad, och kejsar Napoleons byst syntes i fonden, omgifven af de franska och skandinaviska fanorna i en lagerlund. Anordningarna så i mat som dryck voro utmärkta. Deltagarnes antal var så stort, som salongen beqvämligen kunde rymma, eller öfver 100 persorer, ur olika samhällsklasser, mest sådana, som egnat sig åt litterär eller politisk verksamhet. Frih. 4. C. Raab föreslog först, efter en öfverflödig ursäkt för sitt franska uttal, en skål för konung Carl XV i ungefär följande ordalag: För det första vill jag förklara, att det är en god sed hos oss svenskar att dricka en skål för vår konung. Se här hvarför! Vi skryta med att vara ett fritt folk sedan urminnes tider, fastän vi alltid styrts af konungar. Det förstås, att det ges undantag. Tvenne gånger har man beröfvat oss vår frihet — det är sannt — men dessa undan