Äfven denna hotelse, som syntes mig orättvis och vanmäktig, motstod jag, och jag kom i mitt svar att yttra, det jag heldre ensam ville vandra ut i den vida verlden, utan hem och skydd, än gå klädd i guld och grannlåt och sitta i Efraim Narischkins praktsalar. Det skall du, så visst en Gud lefver i himlen!, utropade min far i högsta vrede. ,Du har sjelf fällt din dom! Och så skedde äfven, dock ej så hastigt, som jag väntat Ännu förgick en lång, sorglig tid, och allt försöktes för at böja mitt sinne och bryta mitt motstånd. Men allt var för gäfves. Det var som om en inre röst förbjöde mig att lyd: min far, och denna rösts kraft och makt var så stor, att der beherrskade mig. Den sade mig, att jag heldre skulle låt: förskjuta mig och taga med mig min fars förbannelse, än un derkasta mig det förfärliga att under ett helt lif vid en ick älskad makes sida uppoffra hela min jordiska tillvaro och e vara något annat än en varelse utan själ och bjerta, slafvinn: under en man, som beherrskade och undertryckte min vilj: och mina känslor. Denna röst lydde jag, och så skedde hvad som mäste ske Likasom min far, förblef äfven jag fast och oböjlig — och si kom till slut den förfärliga dagen, då min far — slungade si förbannelse öfver mitt hufvud, och jag — lemnade hans hu och mitt hem. Jane tystnade ett ögoublick och stirrade, liksom själlös dystert framför sig. Men derefter hemtade hon sig åter ocl! fortfor med bruten röst: — Då jag skildes trån min faders hus, var jag till mod som om jag måste lemna verlden och med lefvande, pulserand blod lägga mig i den kalla dystra grafven, men dock gick jag utan att treka; och hade jag utan misskund måst gå döde till mötes, jag skulle likväl hafva gått. Så anlände jag ensan till det mig fullkomligt obekanta, fremmande landet. Att e äldre, syster till min mor bodde i Hamburg, visste jag; til henne flydde jag, och hon upptog mig vänligt. Naturligtvi meddelade jag henne mitt rysliga öde, och hon tröstade mig i det hon lofvade försöka omvända min far till ett mildar bedömande af min olydnad. Men alla af henne till min fa riktade böner förblefvo fruktlösa — och jag sjelf erhöll all