Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1867, sida 1

JUDINNA N?. Berättelse af Philipp: Galen, (Öfversättning af J. Plulipsson.) Jag förbigår den scen, som följde omedelbart på detta yttrande. Nog af, på aftonen var Efraim afrest, och jag satt ensam i mitt rum, segerrik, men likväl öfvermåttan olycklig. min fars sida skedde tillsvidare intet. Han lemnade mig mycken tid till eftertanka och talade i hela veckor alls icke med mig; men på hans ansigte, i hvilket jag läste som i en bok, såg jag, att han trots allt och kosta hvad det ville beslutat, att jag skulle bli Efraim Narischkins hustru. Ack, då fattade jag i min oaflåtligt kämpande själ äfven det oåterkalleliga beslut att aldrig blifva det, och detta sade jag min far, då han efter fyra veckor åter började tala derom. Min ihärdighet och standaktighet tycktes utöfva en stor verkan på honom, och han försökte, då han ej kunde tvinga och öfvertyga mig, att öfvertala mig, hvarvid han använde många kloka och tillochmed bedjande ord. Men ju mera han talade och bad, och ju klokare de ord voro, som gingo öfver hans läppar, desto bestämdare vidhöll jag mitt beslut. Då förgrymmades min far, och i sin vrede sade han mig ord, hvilka ännu i dag komma mig att bäfva, när jag tänker derpå; men ej heller detta förfärliga uppträde böjde mig, och jag var och förblef nu verkligen hård som sten och kall som is. Veta insåg min far blott alltför snart, och han tycktes i början tillochmed lugna sig och bli mildare stämd mot mig. Jag fann häraf nogsamt hur djupt mitt motstånd gick honom till sinnes samt att han verkligen älskade mig och fördenskull kämpade med sig sjelf; men hans hårda, oböjliga sinne fick dock till sist öfverhand öfver hans känslor, och slutligen befallde han mig att foga mig i hans vilja samt hotade mig med olydnadens förskräckligaste straff, sådant Guds hämnande engel beslutat öfver Israels barn, om de motsätta sig sin faders vilja. XX CA IH OT A 10