Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1867, sida 2

mäste anllta DItTAMCL al Ell aJ)TKOPL AMdVOÄ kat, samt att rättegångsomkostnaderna äro så stora, att endast rika personer kunna åtujuta de sör alla, utom för advokaterna, tvetydiga förmånerna af domstolars anlitande. Särskildt är lagstiftningen beträfsande sast egendom i villervalla och bär mu, likasom så mycket annat i England, en fullständig medeltidspregel. Hvad beträffar Englands ära såsom representant bland verldens folk af humanitet och civilisation, så äro underhusets hållning under det amerikanska inbördeskriget och de tydliga sympatier en stor del af dess ledamöter lagt i dagen för anställarne af blodbadet på Jamaika, just icke särdeles uppbyggliga fakta. Det behöres således ett nytt och friskare blod i engelska parlamentets ådror. Frågan är, om den nu genomförda reformen är ingripande nog att åtminstone i tidernas längd ästadkomma en förändring till det bättre i underhusets karakter. Men endast framtiden kan afgöra den frågan. Emellertid har det sitt intresse att taga grunddragen af den nya valakten i betraktande. Reformen gäller i främsta rummet fördelningen af parlamentsplatserna. Antalet af platser i underhuset utgör 658. Alla partierna voro eniga om att denna siffra redan närmar sig det maximum, som en representativ församling icke bör öfverskrida, och att antalet således icke skulle förökas. Ilade denna åsigt icke gjort sig så allmänt gällande, kunde det blifvit lätt nog att lösa den fråga, som här förelåg. Man hade då, utan att behöfva beröfva åtskilliga mindre kommuner den oproportionerliga andel de af ålder egt i representationen, kunnat gifva de städer, som under detta århundrades lopp vuxit upp till medelpunkter tör industrien, samt de grefskaper, som i folkmängd och rikedom gått långt före de andra, deras tillbörliga rätt. Men nu måste man taga på ett håll, för att gifva på ett annat. Öch då man skydde tillbaka för en radikal, på rationella grunder genomförd förändring af valkretsarne och fördelning af parlamentsplatserna mellan dem, måste man finna sig uti att mäkla med det bestående och inskränka sig till att mildra, snarare än att upphäfva de förevarande missförhållandena. Resultatet häraf är nu i få ord detta. Några få ,ruttna köpingar, som förskaffat sig ett sorgligt rykte framför alla andra — och det vill säga mycket — för sin korruption, hafva blifvit alldeles utstrukna från valkretsarnes lista. För öfrigt har ingen af de mindre städerna gått miste om sin valrätt, men 39 af de aldra minsta, som hitintills fått skicka två representanter till underhuset, ehuru deras befolkning enligt den sednaste census understiger 10,000, få nu åtnöja sig med en. Detta är visserligen ett ty vid en förnuftig och billig fördelning skulle dessa orter icke ens kunna haft anspråk på att utgöra särskilda valkretsar; de behålla således en exceptionel rederna ännu äro långt ifrån så representerade som deras folkmängd, intelligens och rikedom kräfva. Emellertid hafva de härigenom lediga parlamentsplatserna kommit dels dessa städer, dels de stora valkretsarne på landsbygden till godo. Det liberala partiet, som har sitt förnämsta stöd i de stora städerna, och det konservativa, hvars kärntrupp består af landtsquirer, voro så temligen eniga vid rofvets delning. A ömse sidor erkände man, att landets väl icke precist berodde på, om det ena eller andra partiet finge ett par röster mer eller mindre. — . ( presentation, medan de stora handelsstä1 F 8 t — — — — —— — —— — — — — Udi FR kd — steg framåt, men också blott ett steg, En förändring, som vidare är att annotera, är att universitetet i London, d. v. s. den korporation af graduerade, som i London blifvit promoverade, fått en plats bredvid de sedan flera århundraden tillbaka representerade universiteten Oxford och Cambridge. Såsom moment i representationsreformen har detta naturligtvis ganska liten betydelse, men det utgör dock en glädjande eftergift åt den friare riktningen i vetenskaperna, ty universitetet i London är icke bundet af statskyrkliga band, utan intager en fullkomligt fri ställning i kontessionelt hänseende. Den nya fördelningen af parlamentsplatserna är på långt när icke så genomgripande som den liberala opinionen i landet önskat det. Den utplånar några af de mest skriande missförhållandena, men låter andra sådane qvarstå; den är icke byggd på en rationel basis, utan utgör endast en tillfällig kompromiss mellan de traditionella intressena och nutidens verkliga intressen. De konservative, som hoppats, att denna parlamentsreform skall åtminstone för ett halft århundrade skänka dem trygghet mot ytterligare agitationer för parlamentets utveckling i demokratisk riktning, hafva härigenom sjelfva gifvit de radikala en häfstång i händerna för framtida reformrörelser, hvilka ej heller torde uteblifva. Den nu sanktionerade reform-akten gäller vidare valrättens utvidgning, och i detta hänseende är verkligen ett stort steg framåt taget. Alltifrån år 1832 har massan af valmän uti städer och köpingar utgjorts af s. k. ,tiopundare, d. v. s. innehafvare af hus, som i årlig hyra afkasta minst 10 pund sterling. De flesta reformplaner, som uppdykat sedan 1832, hafva utgått på en nedsättning af denna census. Den grundsats, som nu blifvit 2— 1 1 eeekkd 2.—