Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1867, sida 2

tt särskildt hushåll, skall hafva valrätt, örutsatt att han ätminstone i ett års tid vott i den ifrågavarande valkretsen och htalt sina kommunalafgifter. Härigenom dar en betydlig del af den bättre arbeareklassen kommit i besittning af politiska rättigheter. Ett vilkor är emellertid, ut hyresgästen sjelf omedelbart betalar sina communalafgifter och icke följer det hitntills vanliga bruket, enligt hvilket hyresvärden erlägger dem och tager sin ersättning genom en motsvarande förhöjning af hyran. Denna på hushållet eller bostaden grundade rösträtt utvidgas ytterligare zenom det stadgande, att rösträtt tillkommer hvarje person, som hyrt ett rum, för hvilket i omöbleradt tillstånd han betalar 10 punds hyra. För landsbygden föreskrifver den nya val-akten, att rösträtt tillkommer hvarje jordarrendator, som i arrende betalar minst 12 pund årligen. Förut var ett arrende af minst 50 pund sterling årligen ett af vilkoren för valrättens utöfvande. Dessa nya bestimmelser torde komma att öka valmännens antal i England och Skottland med flera hundratusen personer. Lord Derby, den nuvarande premierministern, har kallat denna reformbills antagande ,ett språng in i det dunklak. Toryministeren har endast nödtvunget, såsom det enda medlet att bibehålla sig vid statsrodret, medverkat till dess genomdrifvande. De äkta tories, sådane som general Peel och lord Cranborne, som heldre lemnat sina taburetter än de ville göra sig ,medbrottslige i Englands demokratisering, anse förändringen ödesdiger och profetera de sista tidernas annalkande. Sannolikt är, att den skall medföra åtminstone inga plötsliga förändringar, men i hög grad önskligt, att den nya andan, som man genom reformen kan hoppas få emotse i Englands inre och yttre politik, skall, om också långsamt verkande, tränga desto djupare. De sjelfviska, af starka institutioner och urgamla missbruk omgärdade klass-intressena hafva spelat en för stor roll och förvägrat England att intaga den höga moraliska plats bland samhällena och lösa den stora civilisatoriska uppgift, som ovedersägligen tillkommer det rika och mäktiga Storbrittaniens med så många ädla egenskaper utrustade folk. Får man döma af föreliggande fakta och särskildt af det värdiga sätt, hvarpå den demokratiska riktningen inom parlamentet hitintills varit representerad genom män sådane som Stuart Mill, Brigth m. fl., så har England mycket att vinna, men intet att förlora af den genomdrifna reformen.