Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 2

Tidningen har återkommit till detta inme, men har deri icke kunnat jäfva en enda al de utaf oss mot dess beskyllninsar gjorda invändningar. Men detta beärar icke det värda bladet. Det ersätter bevisningen i med nya utgjutelser, anförande till stöd derför nya, hittills okända fakta, hvilka först nu förelegat, och hvilka således måste skilt prösvas oberoende af rapport, som allena motiverade Dagl. Alleh:as föregående grofva beskyllningar. I sammanhang härmed tvyckar icke tidningen, att återgifva en uppsats ur UpsalaPosten, hvars brottslighet endast kan förmildras genom det vanvett, hvaraf hela artikeln bär prägeln. Tillika har bladet panna att beskylla IIandelstidn. för att hafva låtit ,,både grundsatser och sjelsstiindighet? bortskymmas för ,de stora och mäktiga personcernas skull, anseende vårt beteende härvidlag stå i strid med vårt föregående uppträdande mot hr A. 0. Wallenberg i och för Gellivaraoch Ångbåtsför ingsaffärerna. Vi vilja i förbigående upplysa, att Iandelstidn. lyckligtvis är nog sjelfständig. att kunna äfven taga de mäktigaste mäns parti, när vi finna dem oförskyldt anklagade, trots allt skrin och utan att det ringaste beröras af insinuationer om andra motiver än rättskänslans. Vi önska D. A. lycka att kunna någon gång vinna en sådan sjelfständighet, men under förbidan derpå, torde det ej vara för mycket sagdt, när vi uttala, att det är icke detta blad, som skall lära oss att handla ofter grundsatser, oberoende af personliga inflytelser. Vårt uppträdande mot hr Wallenberg hade icke minsta likhet med D. A:s beskyllningar mot hrr Dickson Här ar icke fråga om att göra principalen ansvarig för underordnade tjenstemäns handlingar; här var icke fr om lösa rykten; här riktades ingen skym klagelse mot hr Wallenberg annat än hvad som låg i den handling, som bedömdes. Här sades t. o. m. beträffande ett af de båda ,affärerna, att om hr W. var deri delaktig, så drabbades han af den orättfärdighet, som låg i denna handling, stående det alltså för hr W. öppet att helt enkelt förklara, att han med saken icke haft något att beställa. D. A. åter stämplar såsom stöld och våld handlingar, som ej hafva minsta skymt af en sådan karakter, och tillförbinder ansvaret för dem till personer, om hvilka man ej kunnat i ringaste mån bevisa, att de haft med saken att göra. Detta beträffande den Lindhska rapporten, den enda, som förelegat till bedömande. En annan sak är om D. A. kan framlägga andra handlingar, hvilka det då blir tillfälle och anledning att pröfva. Vi afvakta uppfyllelsen af D. fall, men förmoda att de ste gälla att, innan man dömer, höra äfven den andra parten. Ty hrr J. Dickson Co. lära vil icke kunna ställas utom denna lag. Nu hafva dock domarne — hvad vissa blad angår — blifvit fällda på förband, innan det varit för de anklagade möjligt att afgifva någon förklaring. Äfven deri ligger en olikhet med de Wallenbergska affärerna, ty det var just hr W:s förklaring, som der framkallade Hand. Tid:ns omdömen. Vi fortfara i vår uppfattning af pressens pligt, att pröfva och bedöma handlingar, äfven då de äro juridiskt oåtkomliga; men vi anse den pligten vara ej mindre bindande, att icke kalla personer ,tjufvar och våldsverkare, innan de blifvit förvunna till stöld och våld, och anse, att personer, som blifvit utsatta för ett så skymfligt bedömande, böra ovilkorligen vädja till det försvar lagen gifver mot sådana oförrätter. Paagl. Alleh. har, såsom sagdt, lofvat att redogöra för ett äldre mål, beträffande Baggböle sågverk, hvilket nu endast i korthet vidröres. Det skall blifva af intresse att få se denna redogörelse, ty på det nu anförda kan intet omdöme fällas, då samma brott blifvit i den första instansen dömdt till 20 rdrs böter och i den högre till 5,791. Sannolikt beror äfven detta mål på de svåra förhållandena i Norrlaud, hvars ofantliga skogar betraktas fortfarande såsom allmänningar, å hvilka hvar och en tager hvad han förmår, och der alltså skogsafverkaren står till skogsbetjeningen i ungefir samma förhållande som kustbefolkniugen i förra tider stod till tullbevakningen, eller i en ställning af den yttersta fiendtlighet, då lagarnes öfverträdare icke kunna lära sig fatta annat än att de äro i sin goda rätt, i hvilken statens tjenstemän I ahahömgt inoninga Det är ofta falska Avh