Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1867, sida 2

ansigte utvisade någon farhåga. IIvad är det då för en förebråelse, som jag förtjent af er? Dessa ord uttalades med en så egendomlig betoning, att de gjorde ett oväntadt intryck på Jane. Hon bortlade hastigt knilven, som hon ännu höll i handen, aftorkade händerna på den bredvid liggande servietten och nu, flyttande sig en hårsmån närmare den unge mannen, lade hon sin hand på hans arm, och hennes ansigte antog dervid ett vänligt bedjande uttryck. . Vin förebråelse, sade hon, skall ej smärta er; det är ju egentligen blott en bön, som ligger mig på bjertat. Med ett ord sagdt: ni får en annan gång ej vara så dyster som 1 går afton, när någon gång fremmande råka i vår närhet. Det är ju ej alltid möjligt för oss att få tala om saker, som endast intressera oss. — Huru, var jag då så dyster i går? frågade Reinhold, ehuru medvetandet om, att han varit det, ljöd ur den innerliga tonen i hans röst. — Ja, ganska mycket, och ni gjorde mig derigenom, helt och hållet mot min vilja, äfven dyster, ehuru jag hade en aning om, att det skulle bli så och derför ej gerna antog Margarethas bjudning. Men ni önskade det, och jag lydde. Ja, ni var förstämd, för det man talade med oss om alldagliga saker, men det får ni ej vara och lika litet jag för framtiden. Vi måste under sådana förhållanden lära beherrska oss, och jag hade kunnat det, om ni ej gjort mig ondt med ert sorgsna ansigte. Då blef jag tyst, och ni blef det först riktigt, och det gjorde mig dubbelt ondt, emedan jag tycker så mycket om när ni leder samtalet och inspirerar menniskorna med edra sköna ord. Ack — vid dessa ord smålog hon och rodnade täckt — jag hade i går så gerna velat ha heder af er — äfven Schillings hade gerna velat det — men det lyckades oss ej, och ni var och förblef — ni förlåter mig min uppriktighet — i går endast en vanlig menniska. Jag är öfvertygad, att ni skulle ha varit det mindre, om icke jag hört till sällskapet, och på det ni hädanefter åter må kunna vara er sjelf, skall jag vid dylika tillfällen beskedligt och lugnt stanna hemma. Tyst — haf tålamod ett ögonblick; jag är ännu ej färdig. Jag har genast i dag gjort första steget dertill, och på det att ni ej må förundra er, om ni deruppe får höra det af någon an