Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1867, sida 2

ur Tories förkastade. Det kan emellertid vara landet likgiltigt hvem som åstadkomnit reformen, blott den blifvit vunnen. Denna reform gäller endast underhuset och berör endast val-lagen för detsamma. Mången kunde tycka att den då ej har nycket att betyda, särdeles om man erinr sig våra konservatives yrkanden, de der ville — påstodo de — låta den andra kammaren blifva huru demokratisk som helst, lott man finge cn väl omhägnad första kammare. Det sednare har man i Engand, men likväl kämpar man mot demokratien om hvarje tumsbredds terräng underhuset. Förklaringen ligger till stor del deri, att pärskammaren — just till följd af dess grundval, börden — förlorat all större poitisk betydelse (såsom fallet skulle blifvit ifven hos oss, med en på liknande grunder sammansatt förste kammare) — så att maktens hela tyngdpunkt ligger i undernusets händer. I sjelfva verket — ehuru ej till namnet — har sedan temligen lång id tillbaka enkammaresystemet varit rådande i England, så mycket mer som öfverhusets förnäme ärftlige lorder i högsta grad försumma sina representativa åligganden, så att ofta ej mer än en tjugondedel af dess medlemmar äro närvarande vid sessionerna. En förändring i vallagen för underhuset uti den riktning, att husets sammansättning blifver alltmer oberoende af adeln, för att förstärkas med rent borgerliga elementer, utgör blott en utveckling i samma anda som samhällsskickets utbildning i öfrigt både i England och annorstädes. Resormbillen af 1832 var det första betydelsefulla steget ät detta håll, hvilket derföre äfven kostade den svåraste striden. Den nu efter 35 år utförda nya reformen har gått jemförelsevis ganska lätt. Man är i England — som också derföre berömmer sig af sitt praktiska sinne — icke benägen att skrifva lagar efter gifna allmänna grundsatser. . Så har det, under den nu afslutade reformstriden, varit ganska litettråga om den gamla ordningens oförnuftighet eller om kränkta rättsprinciper, som borde vinna afseende, hvarföre också striden ej haft något omedelbart stort intresse för andra länder. Ty hvad man här kämpat om har varit: huru många tusen almän mera än förr den ena eller andra valorten skulle få tillsätta. Det är således siffrorna, som här spelat en större rol än principerna, om också, på de stora folkmötena, det varit nödvändigt att taga de sednare till hjelp. Den utvidgning ar rösträtten, som nu blifvit antagen jemte en billigare fördelning af valkretsarne och antalet af deras representanter, till de större kommunernas förmån, skall utan tvifvel i det nya underhuset införa många nya män. Antagas bör äfven att det skall blifva hädanefter svårare än förr att drifva den i England häfdvunna korruptionen vid valen — men någon genomgripande förändring i underhusets sammansättning lärer väl näppeligen vara att motse åtminstone vid det första valet. Ty äfven med den förra vallagen har det dock varit möjligt för utmärktare personligheter att inträda i detta hus, och dessa lära väl nu icke komma att förbigås Deremot talar allt för, att andan blir en annan i den nya församlingen, då denna känner sig hvila på en annan grundval på en långt bredare basis at nationen än förr. Och detta skall utveckla sig vidare i samma riktning, i den mån Englands arbetsklass, genom ökadt välstånd och högre politisk bildning, inträder alltmer i val mans-kathegorien. ir den tiden är inne, skall mar å att använda den makt son ska rättigheterna lemna, för hö gre — d. ä. för sociala ändamål. Englands samhällsskick erbjuder i dett: hänseende de svåraste missförhållanden Eganderätten till jorden har steg för steg gått ifrån de mindre bemedlade till d rike, så att hela Englands jord nu besit tes af ett fåtal aristokrater, väsentli 8 A 2 — Igen tillhörande bördsadeln. Så har der betryckta arbetarebefolkningen på lands bygden strömmat till städerna, bildand en lös stadsbefolkning, nära 3 gånger störr än landsbygdens. — Att en förändring dessa missförhållanden är förestående, on sockså ännu afläggen, framgår tydligt a många tecken. Läkasom reformen af 193: ffödde upphäfvandet af spanmålstullarne så bär reformen af 1867 i sitt sköte för ändringar i lagstiftningen rörande egande itten till jorden, som skola göra det möj ligt för den egentlige engelske jordbruka ren att bygga och bo på egen grund oc mark. England har, på civillagstiftningens om råde, lagar, men ingen lag. De otalig