Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1867, sida 2

mit före de andre och ej funnit den goda doktorn hemma, så förmodade hon ganska riktigt att ännu träffa honom hos Jane, hvarför hon begaf sig till det lilla huset, der hon af Rebecka fick veta, att dennas matmor och herr doktorn sutto under poppeln. Sedan hon hälsat båda och uttalat sin glädje öfver att ännu finna dem tillsammans, berättade hon dem om det korta besöket i staden samt att hennes far der träffat en fremmande familj, med hvilken de gjort bekantskap på sin utrikesresa i år, men som blott komme att uppehålla sig en dag i Altona. — Och nu har jag en bön, kära Jane, tillade hon slutligen, och derför har jag i solhettan genast kommit ner till er. Ni får således ej afslå den. Den fremmande familjen, bestående af en mor och tvenne fullväxta döttrar, kommer till oss i afton. Ni måste komma med. Jag vet nog, att ni ej gerna är tillsammans med obekanta, men denna gång, då vi ej ha att påräkna någon vidare hjelp och egentligen också heldre vilja vara oss emellan, måste ni göra ett undantag. Icke sannt, jag får räkna på ert samtycke? Ack, goda doktor, hon skakar redan åter nekande på hufvudet — visa nu hvad ni förmår, öfvertala ni henne, om min bön ej kan uträtta något. Jane såg vid dessa ord upp och riktade sitt strålande öga med ett frågande uttryck på Reinhold. Denne besinnade sig ej ett ögonblick, utan nickade uppmuntrande och sade: — Jag tror ej, att någon öfvertalning å min sida skall behöfvas. Enligt min åsigt är det naturligt, att fröken Jane antager er bjudning — hvarför skulle honhheldre vilja stanna ensam hemma, när hon uppe hos oss finner förströelse och omvexling? Jane blickade ned framför sig och smålog tvifvelaktigt. — Ack, ni kommer således? utropade Margaretha glad. Det var riktigt snällt af er. Nu gläder äfven jag mig åt aftonen! — Jag skall komma, sade Jane sakta — hur dags, om jag får fråga? . — Det beror helt och hållet på er sjelf, kära Jane; ju tidigare, desto bättre. (Forts.)