Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1867, sida 2

fått veta af och om mig, måste ännu månget ord utbytas mellan oss och ni måste ännu inge mig en verksammare tröst än som hittills skett. Ty jag — jag behöfver en ädel och varmhjertad menniskas tröst, mera än ni kan föreställa er. Ack, och jag hör er så gerna tala; jag kan lära så mycket af er, och jag lär så gerna. Ni skall undervisa mig. Jag är oersaren i många ting; jag är full af tvifvel och betänkligheter Så mycket har jag dock redan lärt af er, att jag vet, att om någon kan förstå mig, om någon kan leda mig på insigtens på trons rätta väg, och lära mig att rätt fatta det himmelska och det jordiska lifvet, så är det ni. Det må vara er nog för i dag. Men tyst — någon kommer trappan upptör. Reinhold, mera lågande än han sjelf visste, mera upprörd än han ville tillstå för sig sjelf, blickade nästan förskräckt upp, och i det ögonblick då han och Jane sågo Margaretha. glad och vänlig som alltid, framträda under skuggan af den gamla poppeln, genomfor dem båda, likt en elektrisk stråle, den tanken, det medvetandet, att det för dem ännu fanns er skranka i verlden och att densamma hädanefter pålades dem genom en tredjes närvaro, denna måtte vara hvem som heldst och utan att de sagt hvarandra det, visste de, att från dette ögonblick något hemlighetsfullt existerade mellan dem samt at de endast kunde tala om vigtiga och dem sjelfva rörande sa ker, när de voro ensamma och ostörda. Huruvida denna upptäckt, som så plötsligt blef dem klar var angenäm, eller om den i framtiden skulle bereda dem mån get bittert ögonblick, det skulle de för första gången lära ins redan denna afton, som följde på en dag, hvilken för den båda var af obestridlig vigt och från och med hvilken hel: deras kommande lif gestaltade sig på ett sätt, som hvarker den hittills så lugne Reinhold eller den arma, plågade Jan kunnat ana. TrETTONDE KAPITLET. Ja, det var Margaretha, som framträdde till dem och sin naturliga otvungenhet ej det ringaste märkte, hur störande hon i detta ögonblick ingrep i utvecklingsgången af dessa både menniskors känslor. Hon hade kommit tillbaka från stader tidigare än hon eller någon annan förmodat, och då hon kom